Var inte så förbannat kränkt!

Säkert har de flesta av oss noterat att människor blir väldigt kränkta nuförtiden. Ofta. Om småsaker. Och inte så sällan utan anledning. Ungefär som om det är en ny allemansrätt att vara kränkt och alla vill ha sin beskärda del.

Det senaste exemplet som figurerat i media är Alex Schulman som blev kränkt när en polis påtalade att han stod parkerad där det var stoppförbud. Patetiskt, tycker jag. Du kan läsa hans krönika här om du vill.

Folk uppträder ofta som om jag kränker dem när jag berättar om mina val. Till exempel har det faktum att jag är vegetarian, jag har varit det i mer än halva mitt liv, verkat kränka många människor. De går nämligen genast in i försvarsposition när de får reda på det och häver, ofta stridslystet, ur sig sånt som: ”Tror du inte att det gör ont i morötterna när du äter upp dem?!” och ”Människan har alltid ätit kött och vi mår dåligt av att bara äta grönsaker!” och en massa annat larvigt.

Om det var så att jag försökte påtvinga andra mitt val, vore det en annan sak. Om jag träffade folk och sa: ”Jag är vegetarian och du borde verkligen sluta äta kött” så skulle saken hamna i ett annat läge. Det är bara det att jag aldrig säger något sånt. Min familj äter kött, jag lagar animalisk mat till dem (fast jag provsmakar inte) och jag handlar alltså både kött och fisk. Det är MITT val att vara vegetarian, inte något som jag pådyvlar andra. Så varför blir många så försvarsbenägna – kränkta – av mitt val? Det borde väl inte störa dem?

En annan sak som har dykt upp de senaste dagarna är det här med e-böcker kontra pappersböcker. Jag kommer snart ut med en kortroman som e-bok som heter Ur jord är de komna (den handlar inte om plågade morötter). Och smack! Genast får jag kommentarer som att ”Pappersindustrin måste också leva!” och liknande. Jamen hallå! Har jag sagt att jag föraktar pappersböcker? Att pappersböcker borde förbjudas? Nej. Det. Har. Jag. Inte. Jag läser själv pappersböcker, jag har medverkat i ett antal och jag har gett ut en barnbok. På papper.

Så varför dessa kränkta reaktioner? De är för mig väldigt omogna. Om det är så att somliga har dåligt samvete för sina val och därför reagerar som om jag och mina val, ofrivilligt, dansar tango på deras ömma tår, borde de göra något åt sitt val. Om inte, får de lära sig stå för det.

Vi gör val. Vi står för dem. Ibland gör vi fel val, då ändrar vi dem.

Parque Infantil

Uppsamlingsplats för kränkta.

 

 

Snart kommer min miljöthriller! Och jag behöver din hjälp.

Så underbart.

Så härligt.

Snart är den ute på marknaden, min miljöthriller Ur jord är de komna. Det är så spännande, nästan så jag inte behöver läsa några thrillers på ett tag, det räcker med att ge ut en.

Just nu har jag ett angenämt men otroligt svårt val att göra: Att välja framsida. Jo, jag säger framsida istället för omslag eftersom det är en e-bok. Att publicera en miljöthriller som pappersbok känns ju lite som att kacka i eget bo, om du förstår vad jag menar.

Har du lust att hjälpa mig att välja genom att säga vilken du tycker är bäst?

Ur jord är de komna grå

 

Ur jord är de komna sepia

 

Ur jord är de komna svart

Grå, brun eller svart? Kan berätta att det inte är någon feel-goodhistoria så glada, käcka färger går bort av bara farten.

Tack snälla för hjälpen!

Almost all inclusive

Vi har för första gången varit på en sol-och-bada-semester på Gran Canaria med all inclusive. Det är lätt att tro att all inclusive betyder all inclusive. HA! Det gör det inte. Det betyder almost all inclusive.

Det var lite som att vara kusinen från landet när man skulle klura ut hur allt hängde ihop. Tv:n till exempel är inte alls inclusive. Bör kanske säga att det inte var det allra billigaste hotellet vi bodde på. Wi-fi är absolut inte inkluderat. Det fick man köpa till och vackert gå och sätta sig i receptionen om man ville surfa. Och det ska jag säga att om det hade varit en riktig surfning hade samtliga drunknat eftersom vågmaskinen hade salt i maskineriet. Eller sand. Skit samma, långsamt gick det.

Men den äkta vågmaskinen, alltså Atlanten, var mer än lovligt vågad mellan varven. Tyckte mamman i sällskapet. Knoddarna tyckte den var fett cool.

I baren vid hotellets pool var allt inclusive. I baren på äventyrsbadet (av gigantisk storlek) som också hörde till hotellet var en del inclusive och en del exclusive. Läsk var gratis men inte kaffe, till exempel.

Mat fanns i överflöd liksom efterrätter. Bara att sleva upp. Gissa varför jag fastar idag? Vin och öl fick man dricka hur mycket som helst. Men kaffe efter maten – NO. Efter middagen kunde man gå till kvällsbaren och hämta gratis groggar, drinkar, vin, öl – hur mycket som helst. Men en kopp kaffe kostade 1 euro.

Hissarna var inkluderade. Tror jag i alla fall, det är lite oklart. I förra inlägget skrev jag om de skrämmande hisskyltarna. Det fanns flera.

image

Tydligen får man åka hiss med barn men inte ensam när det brinner. Jag har tänkt så det nästan har brunnit i skallen på detta men logiken undflyr mig.

image

Rullstolsburna får bara åka ner och vuxna människor upp. Det måste väl ändå räknas som gravt diskriminerande. Förresten finns det ju inga rullstolsburna som behöver åka ner eftersom de inte får åka upp.

Slutsats: Kaffe är ohyggligt dyrt i Spanien, ett land som helt klart behöver en tydlig hisspolicy.

Slutsats II: Jag dricker mycket kaffe.

Medan jag inte hade en tanke på varför påsken är gul (ärligt talat tänkte jag mest på brunt, alltså när jag skulle gå från blåvit till läckert solbrun med bara en kort mellanlandning i det rosa skicket) publicerades min påskkrönika i en lokaltidning. Om du känner för att peta dit en kommentar eller en gillaklick på den nyhetssidan ökar mina chanser att få skriva flera krönikor. Och du kommer att bli all inclusive i mitt hjärta.

Skrämmande

Det finns mycket som är skrämmande. Till exempel den här skylten:

image

Jag vet dock inte vad som är mest skrämmande med den. Antagligen det faktum att den ens existerar. Eller kanske anledningen till att den existerar.

Men hallå!!! Att inte få åka hiss själv när man är under 14 år?!

Kan vara så att barnen här blivit skadade redan som pyttesmå av sina leksaker. Vem skulle inte behöva en hand att hålla i och många timmar på soffan under idogt navelskådande om man fått denna läbbiga docka, snart mördad, att leka med som liten?

image

Eller är det min skräckfantasi som går för högtryck nu?

Det här med trender

När det kommer nya trender och moden, hela tiden alltså, har jag ofta tänkt något i stil med:
”Aldrig i livet att jag kommer att tycka det där är snyggt!”
”Man måste vara totalblind om man tar på sig det där.”
”Men HUR tänkte de nu?!”
Och andra lika tvärsäkra och ofta nedsättande tankar.

Numera är jag inte riktigt lika snabb att kläcka ur mig sånt. För jag vet att jag vänjer mig. Efter en tid tycker man att modet inte är så fult eller konstigt och efter ännu en tid tycker jag ofta till och med att det är snyggt. Det tråkiga är att när jag kommer till det stadiet har det ofta blivit omodernt. Inga trendsetteranlag hos mig alltså.

Något som har funnits en tid nu och som jag fortfarande har svårt att vänja mig vid, är för små kläder. Varför ska man ha för trånga kavajer? Jag kan bara inte tycka att det är snyggt. Det stramar och veckar sig och magen putar ut. Den som minsann alltid annars ska döljas, klämmas in och plattas till, den ska nu framhävas. Äh, jag måste slänga på ett ! här.

För liten kavaj

Det ska vara för små kavajer nu.

Idag var jag och provad bikinis. Tro mig. Det är INTE snyggt med för små kläder. Om jag varit det minsta osäker tidigare så är jag tvärövertygad nu.

Något annat konstigt i modeväg som jag sett på sistone är denna:

Lakritskläder

En klänning (?) av det luftigare slaget. Inget som sitter åt någonstans. Och ännu mindre skulle det bli om jag hade den på mig. Skulle ju bli tvungen att smaka lite. Men ofta. Den är gjord av lakrits.

Vad som är snyggt eller inte, det kan debatteras i all evinnerlighet. Men vi kan i alla fall enas om att dessa två moden är huvudlösa.

Kökets snuskigaste pryl

Det är inte ofta det är framme, det snuskigaste vi har i köket. En del tycker att disktrasor är riktigt läbbiga. Men dem kan man ju slänga då. Eller slänga in i tvättmaskinen.

Det gör man inte ostraffat med ett våffeljärn.

Ser du hur det glänser fettigt? Fast jag har torkat och torkat och haft mig. Urk.

Varje gång jag använder det, och det blir inte så ofta men på Våffeldagen är det ett måste, så funderar jag på hur i hundan (som Lina i Emil skulle ha sagt) det är meningen att man ska hålla det fräscht. Man har ju smält smör i och smör blir härsket. Precis som Krönikörer som kan härskna till ibland.

En liten skvätt härsken blev jag idag. Jag var på en informationsträff för eventuella gode män för ensamkommande barn. Jag har varit god man för en dement kvinna (i det här inlägget Hur mycket pengar? kan du läsa om en av sakerna jag varit med om som god man) som dog i januari och har funderat på att hjälpa något av dessa stackars barn nu istället. Här i rika Täby där jag bor är det väldigt ont om boenden och familjehem finns det INGA. Bah! Bara det kan ju få en hel bytta Bregott att härskna i en handvändning. I mitt bostadsområde har ett helt hus stått tomt i säkert 1,5-2 år. Det var förskola förut, det har nyrenoverat kök, två badrum, flera sovrum, kommunen äger huset, det är bara att flytta in! Så vad är problemet?!

– Åh, det är flera som ska involveras och samarbeta om detta, och det tar tid, svarade tjänstemannen och log förnumstigt.

Jag undrade om de inte skulle ta och gå en kurs i samarbetsteknik om det ska behöva ta två år för att komma överens. Lite med glimten i ögat, men jag tycker det är uruselt. Behovet är ju skriande, borde man inte kunna rappa på lite då?

Ja, som sagt, man kan härskna till ibland. Tur att dagen avslutades med våfflor, hemgjord jordgubbssylt och vispgrädde.

 

Clever Clara Can – Gratis e-bok!

Just nu har vi en kampanj på Clever Clara Can på Amazon. Den är GRATIS! Och gratis är ju extra gott.

Clever Clara Can är den engelska versionen av Kluriga Klara kan själv, skriven av mig och charmigt illustrerad av Elina Höglander. Passar barn i åldern 2-4 år.

Clever Clara Can

The clever little girl Clara should get dressed. But what is she doing instead? And why?

Klara 2

Boken finns tillgänglig i många länder, till exempel:
USA: Amazon.com
Storbritannien: Amazon.co.uk
Australien: Amazon.com.au
Kanada: Amazon.ca
Spanien: Amazon.es

Några kommentarer om den svenska boken:

  • Annelie: ”… lille Tristan vill helst att vi läser din bok flera gånger på raken, inte byta till nån annan som vi brukar göra. Mycket gott betyg vill jag lova!”
  • Susanne (dagbarnvårdare): ”Jag läste den en gång, jag läste den två gånger, jag läste den TRE gånger. Inte för att den var svårläst. Utan för att barnen ville höra den gång på gång.”
  • Hörni: ”Boken är jättebra och du ska vara stolt över den. Jag fick läsa den flera gånger i rad för Lilla Mu när hon fick den. Igenkänningsfaktorn var väldigt hög. :)
  • Amanda: ”Kluriga Klara är min sons favoritbok just nu. När han var mindre var jag tvungen att läsa hans namn istället, för han var övertygad om att det var han som var på bilderna. De har likadant hår. :)”

Och du. Om du inte har någon Kindle läsplatta kan du ladda ner en Kindle Reader App. Gratis. Jag har laddat ner den på min iPad och den fungerar alldeles utmärkt. Bra att ha i vilket fall som helst eftersom det finns så mycket böcker på Amazon, väldigt många gratis.

Så ladda ner nu bara! Kampanjen pågår till och med 20:e mars.

 

Skyltsöndag? Nej, mera naket, tack!

Jahapp, söndag=fullt upp hela dagen (Vem sa att söndagar är en vilodag? Fnys!) och dags för skyltsöndag. Eller precis tvärtom. Jag känner mig väldigt mycket tvärtom idag. Ska nog sova som Pippi tror jag. Bara för att, liksom.

Det här med skyltsöndag har sin förklaring: För länge sedan drog en bloggare igång skyltsöndagen, något som bloggerskan BP-computerart har fortsatt med, med den äran.

Jag tänkte ta ett skutt ner till Rom. Där börjar vi med ett ej skylt hästarsle, modell äldre, som står i Colosseum till allmän beskådan. Inte ens en liten tanig svans har hästkraken att skyla sin väldigt gamla rumpa med.

IMG_8190

Hästarsle i Colosseum.

Vi tar oss vidare till Vatikanstaten. Där finns det guld och åter guld och konstskatter värda enorma summor pengar, så mycket att det är svårt att förstå att fattiga katoliker accepterar det. Bland annat finns där en världsberömd staty skapad av Michelangelo där inget är skylt. Det sägs att den här statyn av David blev förebild över hur manskroppar skulle komma att avbildas.

Titta bara på tantens ansikte. Fast hon spanar förstås in framsidan. Visst ser hon rätt nöjd ut?

DSC_0320

Själva förebilden för manliga rumpor.

Vi knallar vidare i Vatikanstaten och hittar mera som inte är skylt. Och mycket som fortfarande är skylt, av extremt kyska påvar som tyckte att det var för mycket snoppar och bröst och beordrade dit fikonlöv. Men en hel del är numera avlövat. Som till exempel de här:

IMG_6128

Små avlövade snoppar.

Jag kan väl tycka att de där små sakerna inte var mycket att slösa fikonlöv på. Som vi nyligen kunnat läsa i media har forskare vid King’s College i London undersökt penisars längd (Fanns det verkligen inget bättre att forska om, typ hur man botar ebola? Löser klimatproblemen? Ger vatten åt alla på jorden?) och kommit fram till att medelsnoppen i hela världen är 9,16 cm i slakt tillstånd. Vi kan alltså konstatera att dessa antika män inte hörde till normalbefolkningen. Eller så var det väldigt, väldigt kallt då.

Som du förstår har jag tolkat den här skyltsöndagen som något ej skylt. Vadårå? Jag sa ju i början att jag är tvärtom idag.

——————————————————————————————————————————

DN: Så lång är medelpenisen
AB: Normalsnoppens längd är avslöjad

 

 

Välklämda bröst och bröstförlängning

I dag ska jag bli klämd på brösten. Jag ser fram emot det på ett sätt, men inte på ett annat. Visst är det trevligt att bli klämd på brösten, men med måtta. Lite finess skadar inte heller.

Finessen lyser dock med sin frånvaro på mammografin. Hårt är mera ordet för dagen. Skoningslöst är ett annat ord som poppar upp i huvudet. När man tror att nu går det faktiskt inte att klämma ihop det mera, säger sjuksköterskan hurtigt: ”Åsså tar vi lite till! Går det bra?” Bra?! Urbota dum fråga. ”Stå alldeles stilla nu.” Jamen vad tror hon? Det är ingen större risk att jag ska börja skutta runt med ena bröstet i ett skruvstäd. Och att svara är det inte tal om eftersom smärtan förhindrar varje tänkbar protest. Tänk att ett bröst kan bli förvillande likt en okokt lasagneplatta. I och för sig ett gummifritt bröst, men ändå.

Jag hade en mardröm en gång: jag var på mammografi och röntgenmaskinen låste sig – i ihopklämt läge. Ajaj kan man säga utan att överdriva det allra lilla minsta. Vad händer då? Vid ett strömavbrott till exempel? I drömmen gick det inte att öppna maskinen manuellt utan jag fick dra ut bröstet. Det var inte skönt. Man pratar om bröstförstoring men här blev det en bröst-förlängning. I framtiden fick jag rulla ihop bröstet varje dag och lägga in det i behån. Rullbröst. Rulletutte på skånska. Ett styck.

Så du förstår att jag är lite nojjig inför mammografin. Men ändå så tacksam att jag får göra den. Glad för att bli plågad liksom. Men jag tänker inte göra lasagne till middag.

 

Barn av idag busar för lite

Nu kanske en del skriker högt och tycker att jag är helt galen och det är okej. Skrik på du. Vi har pratat om det här, några vuxna alltså, och jämfört med vår egen uppväxt. Då var det mycket bus som vi tycker att dagens barn inte gör. Av en oskyldigare karaktär alltså.

Jag menar inte sånt som knoddarna gör när de är riktigt små och inte fattar vad de gör. Som den gången när jag kom hem och två lediga pappor satt i köket och fikade. Inga treåringar i sikte. Och det var tyst. Som alla småbarnsföräldrar vet är tystnad inte ett gott tecken. Oroligt frågade jag förstås var de var och fick till svar, med ansiktsuttryck som sa ”typiskt oroliga mamma – vi har koll på läget”, de är ute på tomten och leker SÅ bra. Jag gick ut och hittade två små killar som var i färd med att smörja in både fasad och fönster med lera. Vårt gula hus var brungrått upp till en dryg meters höjd.

Nej, jag menar att palla äpplen och sånt. En dag nyligen kom Kloker hem och såg skyldig ut. Det visade sig att han och en kompis hade fått en utskällning av en karl som de hade tittat på genom fönstret när han lagade mat. Då tog Den Pedagogiska Mamman över och berättade väl valda delar bus som hon gjort som barn. Som att smörja in undersidan av brevlådelock med tandkräm, sitta i äppelträd och kasta skrott på folk som gick förbi, plasta in toaletten och ett gäng andra bus. Att gå så långt som deras mamma gjorde när hon snöt sig i pappans nykemtvättade byxor behövde man ju inte gå.

Båda knoddarna tittade på mig med STORA ögon och ville höra mer. Och mer. Sällan har de väl lyssnat så uppmärksamt på mig – Den Pedagogiska Mamman myste och jäste och kände att där satt den.

Några dagar senare ville jag mest slå ihjäl den där Asjobbiga Pedagogiska Morsan. Då hade sonen faktiskt gjort som jag sa. Bara det att alla bus var hemma. Först försvann min mobil. Sen slutade datormusen att fungera. Sen slutade alla datormöss funka. NÅGON hade satt en liten tejpbit över sensorn på undersidan. Krusidullan var nära mord. Ett illvrål från badrummet avslöjade att även kranen hade blivit tejpad. Alltså över hålet där vattnet rinner ut. Det fick till följd att både Krusidullan och en stor del av badrummet blev blött eftersom vattenstrålen som vanligtvis sprutar neråt nu hade förvandlats till något opålitligt fontänaktigt. Medan detta hände satt jag i arbetsrummet och avtejpade min mus.

Vid läggdags kom ännu ett vrål. Inte ett glatt och muntert sådant. Denna gång var det en tandborste som hade blivit doppad i parfym eller nåt. Tydligen smakade den illa i alla fall. Det tog flera dagars idogt tvättande att få den munvänlig igen.

Det lär ta tid innan Den Pedagogiska Mamman vågar visa sitt fula tryne här igen.

Tama djur Vilda barn