Det är något allvarligt fel på Sverige

För en tid sedan häpnade jag över Stockholms kommunfullmäktiges beslut att återvändande IS-krigare ska få förtur till vård, bostäder och jobb i Stockholm. Världens antagligen farligaste och fanatiska krigare ska ges social förtur. Första gången jag läste det trodde jag inte mina ögon. De har begått brott, de har mördat och lemlästat, de har slagit sönder historiska monument. Vanligtvis får brottslingar någon form av straff och andra länder nekar dem inträde. Men inte Sverige. Vi ska ta emot dem med öppna armar och ge dem både bostad och jobb. Före alla dem som har skött sig. Vill man spetsa till det ytterligare kan man säga att det är bra att ha några terrordåd och mord i CV:t, om dessa har skett utomlands.

I dagarna kom beskedet att Hagamannen, en av Sveriges farligaste våldtäktsmän, ska släppas fri snart. Han har suttit av två tredjedelar av sitt straff och då blir man fri. Punkt. Trots att specialister bedömer att risken för återfall är mycket stor och att han fortfarande är farlig. Dessutom ska han få bo i Umeå, i just det område där han begick sina bestialiska våldtäkter. Han överklagade övervakningsnämndens beslut att han inte skulle få vistas i Umeå (om det var den geografiska platsen som utlöste hans våldsbenägenhet kan man verkligen diskutera) och fick rätt. Undrar hur många av Hagaborna som välkomnar honom tillbaka.

Vi måste ha ett allvarligt fel i lagen som tycker att detta är rätt.

Sverige är inte längre Mellanmjölkens land, som Jonas Gardell sa. Nu är vi Messmörssverige, det blåögdaste av alla naiva. I Messmörssverige tar vi större hänsyn till dem som har begått brott än alla andra. Det är som att vi älskar och gullar med våra nästa – men inte våra nuvarande.

————————————————————————————————————————————

DN: http://www.dn.se/nyheter/sverige/stockholm-ser-over-extremiststrategi/
DN: http://www.dn.se/nyheter/sverige/hagamannen-far-ratt-att-vistas-i-umea/
Aftonbladet: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article21099818.ab

Att umgås med bebis

Det är så härligt att umgås med bebisar. Tänk att få uppleva en massa saker för första gången. Vilken massa intryck som ska registreras, sorteras och slutligen förknippas med andra till en förståelig helhet.

Det bästa är att deras ansiktsuttryck är helt oförställda, deras reaktioner är genuina.
De är äkta rakt igenom.

Obs! Varning för slösande av söt-bebis-bilder.

 

Vad är det där för grej du satte framför ansiktet?

IMG_0280

Jaha, en kamera. Att bli fotad är ju kul. Jag fixar till mitt allra charmigaste leende då, trots att du stör mig mitt i maten.

IMG_0283

Men hallå. Vad händer där borta då?

IMG_0290

Äh, strunt samma. Mera mat! Kolla, jag kan putta ut den ur munnen också! Gulligt va? Det är minsann inte alla som klär i att ha majsgröt hängande i mungipan.

Till efterrätt vill jag ha Klokers näsa. Du måste komma närmare!

IMG_0305

Men kom igen då! Närmare, sa jag. Jag når ju inte!

IMG_0306

GAAH! Ta hit näsan säger jag!

IMG_0312

Så här menar jag, fattaru nurå?

Nu går vi vidare. Till karparna. (Sa de stora alltså, jag bara hänger med, har inte så mycket val. Än.)

IMG_0319

Men KOLLA! Leksaker som rör sig i vatten!

IMG_0320

WOW.

IMG_0322

Hörrni! Kom och kolla – det rör sig i en massa färger där nere!

Att vara i medvind

“Vi får hoppas att vinden har vänt tills jag ska gå hem”, sa gumman som gått i motvind till kyrkan.

Så tokigt det kan bli. Efter en ovanligt blåsig vår och försommar har jag tänkt på hur skönt det är att ha kort hår. Nog för att det är trevligt med medvind men man ska inte förneka att om man har lite längre hår så trasslar det in sig i ögonfransarna och klibbar ihop dem och smetar fast sig i läppglanset. I och för sig använder jag läppglans bara cirka tre gånger per år men just vid de tillfällena vill jag ha glanset på läpparna och inte utsmetat längs kinderna som rosa fartränder. Vill det sig illa har jag haft blänkade röda ögonfransar. Okej, en lätt överdrift. Men bara lätt.

24 maj 2015_Lotta Modin_DSC_3537_WEB

Kvinnligt i-landsproblem, jaja. Men skönt att vara av med kalufsen i alla fall. Fotot har duktiga fotografen Anneli tagit. Du hittar henne via hennes blogg esseus.blogg.se om du skulle vilja anlita en kul och duktig fotograf någon gång. Visst är det medvind att ha en sådan vän.

IMG_3373

Krusidullan i rejäl medvind för några år sedan. Minus frans- och glansproblem.

Det tycks blåsa medvind för min bok Ur jord är de komna och mig nu. Det är verkligen jätteroligt! Några artiklar i lokala tidningar, fina recensioner (du kan läsa den senaste här om du vill) och på utlåningstopplistan på biblioteket. Så här skrev en författare om den på Facebook: “Kom rakt in i berättelsen och hade en otäck känsla hela berättelsen igenom.” Mums!

Det blir mera roligt framöver. I augusti kommer tidningen Miljö & Utveckling att skriva om den och i höst blir det ett större reportage i en veckotidning. Heja!

Jag fortsätter gärna i medvind men har i bakhuvudet att förr eller senare får jag en släng av motvinden.

IMG_3369

Jag hoppas bara att den inte blir så kraftig att jag måste hålla i mig för att inte dras ner.

 

Bespara oss de tomma orden

Det verkar gå någon sorts trevlighetsvåg i butikerna. Eller, det som ska verka trevligt i alla fall.

Flera gånger de senaste veckorna har personal, även i vanliga mataffärer, sagt:

– Hej och välkommen!

Och när jag har betalat har de sagt:

– Ha en fin kväll! eller något liknande.

Det här är ju förstås väldigt trevligt. För det mesta.

Men alla de som inte lyfter blicken från sin rödskimrande läsare, ser ut som om de fått både midsommar-, jul- och nyårshelgerna på sitt schema, blivit dumpade, utslängda från sitt boende samt har en begynnande magsjuka – de behöver inte låtsas (men om allt ovan inte har hänt bör de tänka på att byta jobb). Jag pratar om dem som ser sura ut och inte ens tittar på mig medan de mumlar:

– hejåvälkommen.

Och en stund senare:

– haenfinkväll.

Troligtvis är jag inte välkommen, för om det inte var några kunder i butiken kunde han kanske slappa på muggen en stund. Och uppriktigt sagt skiter han eller hon i hur min kväll blir.

Jag har full förståelse för att det inte alltid är så roligt att sitta i en kassa och försöka komma ihåg om gurka är 278 eller 287. Och den där runda saken, är det en kålrot eller en rotselleri? 394 eller 325? Sånt kan göra vem som helst lätt deprimerad.

Säg då hellre ingenting. Det är okej. Men bespara mig de tomma orden. De skorrar så falskt.

 

 

 

Man är väl flexibel

En av mina favoritbutiker har börjat sin rea. Eftersom det är en butik av den dyrare varianten är reorna välkomna. Som vanligt är jag på jakt efter en jacka. Det är svårt att köpa jacka, tycker jag, jag har någon sorts jackproblem. Och därför har jag alltid brist på dem. Men nu jäklar i min lilla låda skulle det bli en jacka! Och en top, det behöver jag också.

Sagt och gjort.

Med bestämda steg klev jag in på PePes och fick snabbt realäget under kontroll. 50%: allt åt höger, 30%: rakt fram och ajabaja för att titta på det närmast disken (ingen rea där). Jag gick åt höger.

Med lika bestämda steg klev jag ut ur butiken en halvtimme senare. Med …

image

Nu kanske de skarpögda och smarta invänder och säger att det där är ingen jacka. Inte heller en top. Nä. Så rätt så. Men jag sa ju att jag har svårt att köpa jacka. Skor är jag bättre på.

Så nu till midsommar praktiserar jag lite som Askungens elaka systrar. För inte nog med att de där turkosblå sakerna är knepiga att ha över axlarna – de är dessutom en aning för små. Men det var ju halva priset.

Och apropå midsommar, ska du klä en midsommarstång? Det ska inte jag. Förvisso inte på detta makabra sätt. Är inte det olagligt?

Midsommarstång

Bild snodd av Facebookvännen Pebbles Karlsson Ambrose.

Och vem är Tord Levin som ska hängas ut (upp) på detta sätt?

Jo, visst är jag flexibel. Så pass att jag utan problem kan köpa skor istället för jacka. Men hänga barn i midsommarstången, nej där går min gräns.

 

En tid av dofter

Maj sprang förbi, stannade inte ens för att ta av sig skorna. Den ljuva maj. Nä, i år var hon allt förklädd till Kung Bore eller hans lilla fula syssling Borelia. Men eftersom jag har haft hur mycket som helst att göra har jag inte riktigt hunnit längta efter det spirande utelivet. Det har i alla fall inte gått att sitta ute och mysa mer än någon enstaka stund. I tio minuter eller så.

För att jag inte skulle gå miste helt om den ljuva årstiden har jag plockat in de underbara dofterna. I vardagsrummet har det i åtminstone två veckor stått en bukett

image

Och i köket har de allra vackraste

image

spridit sin väldoft.

Doftminnet lär vara det starkaste minnet. Därför undrar jag nu om jag för alltid kommer att förknippa syren- och liljekonvaljdoft med de framgångar som min bok Ur jord är de komna har haft. De är inte direkt av kioskvältande art men i alla fall. Att i omgångar har legat i topp på bibliotekets lista över utlånade favoriter, det är inte illa det. Bland megakända författarnamn och pappersböcker. Jo jo, tillräckligt för att hamna på förstasidan i lokaltidningen och bli rusigt lycklig.

Täby bibliotek Ur jord är de komna

Täby bibliotek 2

En av mina kompisar tänker jag på lite nu och då. Ja, det gör jag förstås med alla mina vänner. Men just henne tänker jag på varje gång disktrasan börjar lukta ruppad utter. Hur kul är det då? Hon är världens mysigaste och roligaste, jag gillar henne verkligen. Men hon är för evigt förknippad med sur disktrasastank eftersom hon lärde mig hur man blir av med stinket och därmed kan använda trasan ett tag till.

Nu har ytterligare en vän blivit ett doftminne. Det är min bloggvän Anneli, esseus.blogg.se. Hon fotograferar som en gudinna, jag brukar säga att hon kan få havregrynsgröt att se sexig ut, så hon skulle ta författarporträtt av mig. Jag menar om gröten kan … ja, du fattar. I alla fall så kom hon susande, fart och fläkt, mycket skratt, en genomhärlig människa, lagom galen och jättekul att ha som nattgäst. Och hade med sig en present som luktade som ett komprimerat skithus i presentförpackning.

Vilka underbara ostar! Oj oj, så gott. Det var en riktig killer i den där påsen, en sån där som fick hela kylskåpet att stinka och knoddarna att yla. Så varje gång jag öppnade kylskåpsdörren i en vecka efter Anneli hade åkt: Ah. Just det. Annelis ostar. Inom parentes kan jag avslöja att den Camemberten är tidernas bästa mordvapen. Bara att ta några tuggor och sen andas på sitt offer. Stendöd. Vapnet borta.

image

I Krusidullans gäng har alla tjejer Victoria’s Secret Body Mist. En del har uppåt en sju olika dofter. Ööö? När jag var i tio, elvaårsåldern lekte jag med Barbie. I vilket fall, ibland sprejar hon i sitt rum. Har jag berättat att hon är generös? Det är hon. Det får till följd att när hon sedan öppnar dörren till sitt rum känns det som man får hela Åhléns parfymavdelning i skallen, en riktig käftsmäll som liksom rinner in i näsan och så smått förlamar hjärnan.

Sen kommer Kloker hem med ett gäng av sina kompisar. 13-åringar. De luktar inte gott. Alls. Jag har nu lärt mig att undvika hallen när ett gäng kommer inramlande, det är liksom bara ben och armar som fladdrar okontrollerat hit och dit. Och stanken. När de tar av sig skorna. Käftsmäll nummer två. Om de sedan är i hans rum med stängd dörr och äter chips. Alltså. Fotsvett i kvadrat plus grillchips. Ingen bra kombo. Madonna mia. Käftsmäll nummer tre upphöjt till tio.

Nu hoppas jag att livet återgår till sin normala hastighet. Så att jag har tid med några bloggvändor nu och då. Vare sig de doftar eller ej.

Banta med brie!

Gissa om jag har haft fullt upp? Och fortfarande har. TIll råga på allt började min dator krångla förra helgen. Så nu har jag fått låna Krusidullans dator. Men än är jag inte helt knäckt.

Knäckt

För jag har råkat ramla över glada nyheter! Två stycken till och med. Den första är att ost är bra för vikten. Ja, just det, FÖR vikten, inte emot, som vi är vana att höra. Dessutom får man ett långt liv om man äter massor med ost. Jippie! Både gammal och smal, inte illa det.

Brie

Den andra är att champagne är bra mot demens. Okej, kan vara bra mot demens. Det är i alla fall bra för minnet. Undrar hur det blir om jag börjar dricka en massa champagne, jag som redan har så bra minne (brukar sambon säga med ett inte alls glatt tonfall ibland). Mest undrar jag om det går lika bra med mousserande vin. Riktig champagne är ju rätt dyr. Och så undrar jag om man ska byta måltidsdryck på äldreboendena? Av någon anledning har jag svårt att tro det.

Champagneglas

Hur som, nu ser jag fram emot ett långt smalt och liv kantat med brie och andra goda ostar. Att jag dessutom allt som oftast är lite på snusen ser jag som ett plus.

 

Ett tungt beslut – lättviktarna ska bort

Först vill jag tacka alla som dök upp på mitt virtuella releaseparty för Ur jord är de komna häromdagen. Eller igår. Det verkar som om alla hittade något att äta och dricka som passade. Jag hade jättetrevligt! 😉

I denna veckas bokbloggsjerka undrar Mia Eggimann vi får plats med alla böcker?
Hon säger: “Jag har bokhögar överallt och ingen särskild struktur så jag bökar in böckerna där det finns plats. På senare tid har jag dock börjat läsa allt fler e-böcker, både på min läsplatta och Kindle, och det bästa med dem är att de rymmer i stort sett hur många böcker som helst.”

Frågan passar mig alldeles utmärkt just nu eftersom jag precis har beslutat mig för att göra mig av med en massa böcker. Jag har sju fulla bokhyllor, trots storrensningar då och då genom åren. Det är bara att inse att det inte håller. Men jag har inte sagt när jag ska rensa. Bara att. Och det gäller pocket. Men inte alla pocket. Hela min Agatha Christieserie till exempel, den går ju inte att hiva. Och att sluta läsa är ju faktiskt helt otänkbart.

image

Så tack för att e-böckerna kommer mer och mer! Marknaden är liten än så länge i Sverige, men den kommer säkerligen att växa. Jag läste för någon vecka sedan i Svensk Bokhandel (nätversionen) om “Hundraåringen som klev … “. Den har sålts i 548000 pappersex i Storbritannien och 700000 som e-bok. Hisnande siffror. Men det är ju några som bor där 😉 Det intressanta är att antalet e-böcker vida överstiger pappersböckerna.

Lösningen på mina överfulla bokhyllor blir alltså fler och flera e-böcker. Dels tar de ingen plats, dels är det väldigt bekvämt att läsa på paddan, ingen väntetid när man har köpt eller lånat tills den kommer. En bra grej tycker jag är att man kan byta storlek på texten, typsnitt, ändra bredden på marginalerna, färg på bakgrunden osv medan man läser. Mycket smidigt. En bidragande faktor är också att det är miljövänligare. Men jag kommer fortfarande att läsa pappersböcker. Också.

 

Kom och fira “Ur jord är de komna” med mig!

Du inbjuds härmed till ett virtuellt releaseparty för min e-bok Ur jord är de komna!

Alla är inbjudna, när och var som helst, du bestämmer själv, alla är VIP:are!

Framsida Ur jord är de komna

Miljöthrillern “Ur jord är de komna”

Vill du ha bubbel …

Bubbel o röda hjärtan

… eller en latte med gobit till?

Eller några små nougatgodisar kanske? Det är i och för sig julgodis, men vadå, en sådan här dag ska man inte vara knusslig.

Krönikörens julgodis

Det spelar ingen roll och du känner dig …

… eller lite …

Djävul

… småjävlig. Det är ingen som ser dig. Därför kan du med gott samvete låta tåmördarna stå kvar i garderoben.

Drick något gott …

Shots

… och ta en tårtbit till.

IMG_5491 (800x533)

Ur jord är de komna finns att köpa hos i princip alla nätbokhandlare. Till exempel:

Adlibris.se
Bokus.com
Bokon.se
iBooks
Digibok.se

SKÅL!

Vad har Ulla gjort för ont?

Nu när våren gör sitt antåg suger det ordentligt i blomtarmen. Jag vill köpa blommor i mängder och fylla krukor, njuta av färger och fägring, skapa en prunkande miljö.

Har du tänkt på att blommor nästan alltid har vackra och ibland poetiska namn? På vår lilla tomt blommar just nu blåstjärna och gullvivor, i skogen täcks marken bitvis av vitsippor, jag har köpt penséer och stjärnöga som ska planteras i krukor.

På Kanarieöarna njöt jag bland annat av den stolta bougainvillean, vilket färgprakt!

Bougainvillea

När jag var och handlade vårblommor drogs jag som av en osynlig magnet till den sidenlena magnolian som utstrålar sorgsen mystik.

Magnolia

Ja, så här kan jag fortsätta i all evinnerlighet och rabbla vackra blomnamn, men det ska jag inte. Det blir istället ett tvärt hopp till mitt Må-bra-ställe: Slottsträdgården Ulriksdal, där jag är lite då och då. Det går att läsa om här i ett inlägg från 2010 om du skulle känna dig lässugen. Om du är ännu mera lässugen kan du läsa lite till här. Fast bloggen som jag hänvisar till finns inte längre, men vännen finns kvar och bloggar numera här.

Oj, nu har jag visst snurrat in mig bland gamla vänner och dito inlägg. Tillbaka till blommorna! Jo, senaste gången jag var på mitt Må-bra-ställe nummer 1 gick jag som vanligt där och njöt av alla vackra blommor med sina fina namn.

Men plötsligt skakades jag om, jag fick hålla mig i bänkkanten, blinkade förvirrat några gånger, undrade om jag hallucinerade. Vad är nu detta?! Här kan vi snacka katt bland hermeliner, kaktus bland rosor eller hur jag nu ska uttrycka mig.

Håriga Ulla

Inte nog med att den inte är vacker, den har inte heller fått ett vackert namn. Jag kan inte låta bli att undra vad som ligger bakom det namnvalet. Och nu drar min livliga fantasi iväg med mig i full galopp, så jag avslutar med att säga att de Ullor jag känner är jättefina. Och inte så ludna.