Säkert har de flesta av oss noterat att människor blir väldigt kränkta nuförtiden. Ofta. Om småsaker. Och inte så sällan utan anledning. Ungefär som om det är en ny allemansrätt att vara kränkt och alla vill ha sin beskärda del.

Det senaste exemplet som figurerat i media är Alex Schulman som blev kränkt när en polis påtalade att han stod parkerad där det var stoppförbud. Patetiskt, tycker jag. Du kan läsa hans krönika här om du vill.

Folk uppträder ofta som om jag kränker dem när jag berättar om mina val. Till exempel har det faktum att jag är vegetarian, jag har varit det i mer än halva mitt liv, verkat kränka många människor. De går nämligen genast in i försvarsposition när de får reda på det och häver, ofta stridslystet, ur sig sånt som: ”Tror du inte att det gör ont i morötterna när du äter upp dem?!” och ”Människan har alltid ätit kött och vi mår dåligt av att bara äta grönsaker!” och en massa annat larvigt.

Om det var så att jag försökte påtvinga andra mitt val, vore det en annan sak. Om jag träffade folk och sa: ”Jag är vegetarian och du borde verkligen sluta äta kött” så skulle saken hamna i ett annat läge. Det är bara det att jag aldrig säger något sånt. Min familj äter kött, jag lagar animalisk mat till dem (fast jag provsmakar inte) och jag handlar alltså både kött och fisk. Det är MITT val att vara vegetarian, inte något som jag pådyvlar andra. Så varför blir många så försvarsbenägna – kränkta – av mitt val? Det borde väl inte störa dem?

En annan sak som har dykt upp de senaste dagarna är det här med e-böcker kontra pappersböcker. Jag kommer snart ut med en kortroman som e-bok som heter Ur jord är de komna (den handlar inte om plågade morötter). Och smack! Genast får jag kommentarer som att ”Pappersindustrin måste också leva!” och liknande. Jamen hallå! Har jag sagt att jag föraktar pappersböcker? Att pappersböcker borde förbjudas? Nej. Det. Har. Jag. Inte. Jag läser själv pappersböcker, jag har medverkat i ett antal och jag har gett ut en barnbok. På papper.

Så varför dessa kränkta reaktioner? De är för mig väldigt omogna. Om det är så att somliga har dåligt samvete för sina val och därför reagerar som om jag och mina val, ofrivilligt, dansar tango på deras ömma tår, borde de göra något åt sitt val. Om inte, får de lära sig stå för det.

Vi gör val. Vi står för dem. Ibland gör vi fel val, då ändrar vi dem.

Uppsamlingsplats för kränkta.