”Vi får hoppas att vinden har vänt tills jag ska gå hem”, sa gumman som gått i motvind till kyrkan.
Så tokigt det kan bli. Efter en ovanligt blåsig vår och försommar har jag tänkt på hur skönt det är att ha kort hår. Nog för att det är trevligt med medvind men man ska inte förneka att om man har lite längre hår så trasslar det in sig i ögonfransarna och klibbar ihop dem och smetar fast sig i läppglanset. I och för sig använder jag läppglans bara cirka tre gånger per år men just vid de tillfällena vill jag ha glanset på läpparna och inte utsmetat längs kinderna som rosa fartränder. Vill det sig illa har jag haft blänkade röda ögonfransar. Okej, en lätt överdrift. Men bara lätt.
Kvinnligt i-landsproblem, jaja. Men skönt att vara av med kalufsen i alla fall. Fotot har duktiga fotografen Anneli tagit. Du hittar henne via hennes blogg esseus.blogg.se om du skulle vilja anlita en kul och duktig fotograf någon gång. Visst är det medvind att ha en sådan vän.
Det tycks blåsa medvind för min bok Ur jord är de komna och mig nu. Det är verkligen jätteroligt! Några artiklar i lokala tidningar, fina recensioner (du kan läsa den senaste här om du vill) och på utlåningstopplistan på biblioteket. Så här skrev en författare om den på Facebook: ”Kom rakt in i berättelsen och hade en otäck känsla hela berättelsen igenom.” Mums!
Det blir mera roligt framöver. I augusti kommer tidningen Miljö & Utveckling att skriva om den och i höst blir det ett större reportage i en veckotidning. Heja!
Jag fortsätter gärna i medvind men har i bakhuvudet att förr eller senare får jag en släng av motvinden.
Jag hoppas bara att den inte blir så kraftig att jag måste hålla i mig för att inte dras ner.
Lämna ett svar