Vissa rubriker får mig verkligen att haja till. ”Gällivare kommun uppmanar gamla att skotta snö” i dagens SvD är en sådan. Första tanken är att någon som är väldigt haj på att vränga till rubriker har lyckats över hövan för det kan ju inte betyda det som man tror. Nästa tanke som flyger förbi på lättaste maskrosvis är att det ÄR november, inte första april.

För mycket riktigt så har Gällivare kommun skickat brev till alla sina landsbygdspensionärer som har hemtjänst där de uppmanas att inte bara skotta utan även sanda och hålla broarna isfria. Varför? Jo, för att hemtjänstpersonalen ska kunna ta sig fram till dem.

Tydligen är Gällivares pensionärer extremt pigga och raska (kan det bero på den friska fjälluften?), för annars kan ju ingen människa som har alla proppar i proppskåpet komma på något sånt. Då inställer sig  genast frågan: Varför har de hemtjänst då? Kanske Gällivare kommun tillhandahåller hemservice à la Hemfrid. Vilket nytänkande!

Men när jag läser vidare om den förtvivlade 85-åringen med rullator som undrar hur hon ska klara av att hålla sin 150 meter långa väg enligt hemtjänststandard, så inser jag att kommunen faktiskt har gjort det här. Gamla och sjuka som är beviljade hemtjänst för hjälp med matlagning, påklädning, städning och liknande förväntas slänga dosetten över axeln och kasta sig ut i snödrivorna och jobba raskt med snöskoveln i någon timme eller så. Och Gällivare är väl inte direkt känt för att vara en av våra snöfattigare orter direkt, så snö lär det väl finnas. 

Hur är dessa politiker skapta? Får man tjänst på Gällivare kommun om man är i total avsaknad av empati, fantasi och intelligens? Aha, nu fattar jag. Ett helt gäng gamlingar kommer ju att dö knall och fall av snöskottandet, så blir kommunen av med en massa hjälpbehövande och kan säga upp personal och så kan de spara in en del kostnader. Smart! Jag får lyfta på hatten, om jag hade en.

Jag utgår ifrån att Gällivare kommun redan har köpt in färgglada hattar för att hjälpa dem att bli påhittiga – här ser vi resultatet.