Var inte så förbannat kränkt!

Säkert har de flesta av oss noterat att människor blir väldigt kränkta nuförtiden. Ofta. Om småsaker. Och inte så sällan utan anledning. Ungefär som om det är en ny allemansrätt att vara kränkt och alla vill ha sin beskärda del.

Det senaste exemplet som figurerat i media är Alex Schulman som blev kränkt när en polis påtalade att han stod parkerad där det var stoppförbud. Patetiskt, tycker jag. Du kan läsa hans krönika här om du vill.

Folk uppträder ofta som om jag kränker dem när jag berättar om mina val. Till exempel har det faktum att jag är vegetarian, jag har varit det i mer än halva mitt liv, verkat kränka många människor. De går nämligen genast in i försvarsposition när de får reda på det och häver, ofta stridslystet, ur sig sånt som: ”Tror du inte att det gör ont i morötterna när du äter upp dem?!” och ”Människan har alltid ätit kött och vi mår dåligt av att bara äta grönsaker!” och en massa annat larvigt.

Om det var så att jag försökte påtvinga andra mitt val, vore det en annan sak. Om jag träffade folk och sa: ”Jag är vegetarian och du borde verkligen sluta äta kött” så skulle saken hamna i ett annat läge. Det är bara det att jag aldrig säger något sånt. Min familj äter kött, jag lagar animalisk mat till dem (fast jag provsmakar inte) och jag handlar alltså både kött och fisk. Det är MITT val att vara vegetarian, inte något som jag pådyvlar andra. Så varför blir många så försvarsbenägna – kränkta – av mitt val? Det borde väl inte störa dem?

En annan sak som har dykt upp de senaste dagarna är det här med e-böcker kontra pappersböcker. Jag kommer snart ut med en kortroman som e-bok som heter Ur jord är de komna (den handlar inte om plågade morötter). Och smack! Genast får jag kommentarer som att ”Pappersindustrin måste också leva!” och liknande. Jamen hallå! Har jag sagt att jag föraktar pappersböcker? Att pappersböcker borde förbjudas? Nej. Det. Har. Jag. Inte. Jag läser själv pappersböcker, jag har medverkat i ett antal och jag har gett ut en barnbok. På papper.

Så varför dessa kränkta reaktioner? De är för mig väldigt omogna. Om det är så att somliga har dåligt samvete för sina val och därför reagerar som om jag och mina val, ofrivilligt, dansar tango på deras ömma tår, borde de göra något åt sitt val. Om inte, får de lära sig stå för det.

Vi gör val. Vi står för dem. Ibland gör vi fel val, då ändrar vi dem.

Parque Infantil

Uppsamlingsplats för kränkta.

 

 

30 reaktion på “Var inte så förbannat kränkt!

  1. Karin på Pettas

    Du har så rätt Lotta!

    Jag har noterat detta jag också, att folk blir ”kränkta” för det allra minsta
    när man diskuterar det ena eller det andra och sådant som absolut inte
    har med dem själva att göra. Men det tas åt sig som bara den, märkligt nog.

    Varför har det blivit så att man inte kan diskutera saker helt allmänt…ibland också
    sådant som inte alls är något man själv står för men så lätt man blir placerad på
    den där hyllan där alla vet var man har en.
    Det finns så många ömma tår i vårt samhälle idag och man kan undra varför
    så många går omkring med dåligt samvete, prestationsångest eller vad det hela handlar om.

    Grattis till E-boken och ditt sunda sätt att vara!
    Kramar!

    Svara
    1. Krönikören Inläggsförfattare

      Tack!

      Ja, visst är det märkligt. Har vi blivit mer lättstötta? Eller är det en trend?

      Kram

      Svara
  2. Anta Snaque

    Bra skrivet! Jag har också reagerat på detta. Alla är kränkta för någonting numera. Det är inflationsvarning på ordet/uttrycket.

    Svara
    1. Krönikören Inläggsförfattare

      Tack! Jepp, inflationsvarning var ett bra ord för det.

      Trevligt att se en ny bloggare här!

      Svara
  3. Tofflan

    Jag är mest av allt kränkt av alla elaka kommentarer jag får om min person – via bloggen eller via mejl. Men faktiskt, jag blir heligt förb… på FÖLK! Hur 17 kan de ens tro att en blogg visar Ett Helt Liv?

    För övrigt tycker jag att Alex Schulman är jobbig, men älskade hans bok om sin pappa. För ja. Jag läser pappersböcker, inte e-böcker. Hur andra gör är upp till dem. BAH!

    Och trevlig helg, förresten! 😉

    Svara
    1. Krönikören Inläggsförfattare

      Usch vad tråkigt att råka ut för sånt. Det är något som berättigar till att bli kränkt, tycker jag. Kränkt på riktigt, alltså.

      Svara
  4. Mia

    Visst används ordet ”kränkt” i helt fel sammanhang numer. Det har blivit ett modeord. Men så illa använt som du beskriver det har jag än inte hört det, alltså att folk blir kränkta över hur andra människors livsstil. Sådant de inte har med att göra överhuvudtaget.

    Ät, drick och var glad! 😉

    Svara
  5. BP

    Det är sällan jag använder ordet ”kränkt” av den enkla anledningen att jag sällan ÄR kränkt, eller så gillar jag helt enkelt inte ordet. Visst skrev jag en kommentar till ditt föregående inlägg ”pappersindustrin vill också leva;-)” – observera smileyn som fanns med i kommentaren! Men nej du, kränkt var jag då verkligen inte. Tänker absolut inte försvara (än mindre ursäkta mig för) min kommentar, men du bad nästan om den ”Att publicera en miljöthriller som pappersbok känns ju lite som att kacka i eget bo, om du förstår vad jag menar.”
    Dessutom struntar jag totalt i vad/hur (blogg-)folk läser, vad de äter, tror/inte tror på, vilka politiska åsikter de har, om de är färgade eller vita, kvinnor eller män (skulle kunna göra listan längre, men orkar inte) – bara deras bloggar är läsvärda;-)

    PS. Håller förresten med Mia. DS.

    Svara
    1. Krönikören Inläggsförfattare

      Jag lade ut samma fråga på några Facebookgrupper och det är faktiskt därifrån jag har tagit reaktionen. Att det råkade bli just dina ord är en slump, eller misstag, vad du vill kalla det. Tur att du inte hör till de ”lättkränkta” 😉 Det var i alla fall inte min mening att på något sätt förringa din kommentar.

      I övrigt håller jag med, jag struntar också i det mesta (dock ej främlingsfientlighet, kvinnoförnedring o likn.) bara de skriver intressant, roligt, bra.

      Det kan vara lite intressant för dig som är i bokbranschen att de flesta ”bokmänniskor”, nu menar jag även på andra ställen där jag har ställt frågan i min lilla högst ovetenskapliga undersökning, föredrog den bruna medan ”vanliga” människor, potentiella läsare, föredrog den svarta.

      Ha en fin vecka!

      Svara
  6. TantGlad

    Tack för ett klokt inlägg och jag håller med. Var inte så förbannat kränkt. Man gör sina val i livet och visst gör man både fel och rätt val.
    Ha en underbar lördag nu!
    Morgonkram.

    Svara
  7. Lena i Wales

    Jag hänger ju inte alls med hur läget är i Sverige, men onekligen verkar det mycket knastiga saker folk känner sej kränkta för. Har de inget bättre att göra?
    Du har så rätt så ang vegtarisk kost, upp till var och en så länge man inte påtvingar andra att göra samma. Vem har med det att göra?
    Det jag hört om kränkningar senast är alla dess kort meddelanden med sms och fb message. Man skriver med förkortningar och få ord. så det kan låta väldigt hårt och bli så fel. Inte alls som det är menat.
    Likaså kommentarer på fb, när man skriver en kommentar tänker man på en kommentar till just den person som skickat det och inte att så många kan läsa det. Man är kanske gärna lite ironisk och personen i fråga vet precis vad man menar, men övriga kan se det som kränkande. Och det kan bli väldigt fel! Har runt mej hört detta flera gånger det senaste. Otäckt!
    Ha en trevig helg!

    Svara
    1. Krönikören Inläggsförfattare

      Precis så kan det vara. Och istället för att kolla vad personen ifråga menade, hojtar man hej vilt.

      Här hemma i Sverige är det mycket med ”kränkt” just nu. Det finns till och med en teater som heter ”Vita kränkta män”.

      Ha en bra vecka!

      Svara
  8. Decdia

    Bra skrivet!
    Jag blir inte kränkt av andras val, men som du skriver så ogillar jag om folk försöker pracka på mig sina åsikter. Min filosofi är att du får tycka och göra som du vill så länge jag får lov att göra detsamma.

    Svara
  9. Musikanta

    Jättebra inlägg! Håller fullständigt med dig om att folk blir kränkta (vilket är ett snäpp värre än att bli stött) för den minsta småsak. I synnerhet i skolan där lärare kränker elever titt som tätt, förmodligen för att de inte hela tiden talar om för dem hur duktiga de är.
    Kul det du skriver om att vara vegetarian. Mirren, min yngsta dotter, är laktovegetarian sedan åttaårsåldern men lagar också animalisk kost till sin familj. Men det finns alltid de i hennes närmaste omgivning – inte här hemma eftersom Kent, min man, också är laktovegetarian så jag är van – som alltid tycker att det är väldigt besvärligt när hon kommer och de bjuder på middag. Men jag har nog inte varit med om att de har ”kränkt” henne, men visst tycker de hon är konstig. För det mesta får hon ta med sig mat själv…
    Kram från Ingrid

    Svara
    1. Krönikören Inläggsförfattare

      Tack Musikanta, vad glad jag blir!
      Jag menade att de andra (animalerna) uppträder som om DE blivit kränkta av mitt val – inte att de kränker mig. Jag erbjuder mig alltid att ta med egen mat men de gånger jag har fått göra det är lätt räknade. Folk vill oftast bjuda på något eget – väldigt trevligt tycker jag.

      Kram

      Svara
  10. Karin

    Meh! Va? Ska man inte få stanna bilen var man vill? Ens i ödemarken?? I det här landet… speechless! Och kränkt, förstås!

    Svara
  11. Susan

    Tänk på att den här texten kan vara kränkande för de som känner sig kränkta av att inte ha varit kränkta nog den senaste tiden;)
    Kram och ha en underbar helg!
    Ps. Stort Grattis till boken.Ds

    Svara
    1. Krönikören Inläggsförfattare

      Attans. Det tänkte jag inte på … 😉

      Tack!

      Ha en fin vecka!

      Svara
  12. Marina

    ”Kränkt” är definitivt något slags modeord som inte minst många skolelever lärt sig utnyttja till bristningsgränsen! På något vis är det som om det mist sin innebörd till stor del. Även om jag inte skulle uppskatta om någon försökte pådyvla mig deras åsikter skulle jag inte känna mig kränkt utan troligen mer irriterad! Sedan är jag klart av den åsikten att alla får göra precis som de vill, bara jag får göra som jag vill 🙂
    Ha en bra söndag!

    Svara
  13. Anne-Marie

    Det verkar vara en folksjukdom i Sverige att bli kränkt.
    Så var det absolut inte när jag bodde där.
    Jag tycker det verkar litet löjligt och omoget det hela.
    Skicka de kränkta svenskarna till USA för ”omskolning” – här finns det varken kränkta personer eller utbrändhet i särskilt stor utsträckning. Folk har viktigare saker för sig – som att överleva ekonomiskt.
    Bra skrivet Lotta!

    Svara
  14. Gunnel

    Det påstås att Sverige är landet lagom, men det tvivlar jag på. Det går inte att använda helt vanliga ord längre. I stället för stött blir man kränkt, vid minsta lilla blåst så varnas för orkanliknande vindar, vanligt regn kan vara katastrofalt. Det kan aldrig vara bra att alltid överdriva saker så. Lite Peter och vargen syndrom, tycker jag. Tack för din kommentar på mitt förra inlägg. Kram

    Svara
  15. Freja

    Jag dricker inte alkohol, och det är något som genom åren provocerat många. Sen skulle jag inte kalla att de blir kränkta. Jag brukar se det som att de blir upprörda över att jag visar att det finns andra val än de val som de gjort, och att de stör deras världsbild av sig själva som universums centrum… Vad gäller Alex Schulman så hittade en lokaltidning polisen i fråga och skrev en svarsartikel…

    Svara
  16. Tjejsnackaren

    Håller helt med! Folk verkar bli kränkta mycket lättare och oftare nuförtiden, det verkar nästan som om de gillar att bli kränkta. Kan det vara att de behöver ett utlopp för sin allmänna livsfrustration? Eller tvärtom – att vi har så lite verkliga problem numera att vi hänger upp oss på småsaker? Tror att det var Lincoln som sa ”Konsten att vara lycklig är att inte ha tid att fundera på om man är det eller inte.” Briljant, tycker jag!
    Glada Tjejsnackhälsningar

    Svara
  17. Mormor

    Har också tänkt på det där, en märklig åkomma … och smått irriterande 😉 /Mormor

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *