Eller: Samtal med huvudentrén på vid gavel
Vissa samtal kommer man lätt ihåg, fast man inte kommer ihåg vad samtalet handlade om. Det är situationen, omgivningen, känslan som stannar kvar.
Genom åren har jag haft flera sådana samtal. Ungefär ett per år. Med min gynekolog. Eller, det är mera rätt att säga att hon har samtalat med mig. Den här kvinnan är mycket speciell, hon börjar närma sig pensionsåldern, hon är väldigt frispråkig – nästan chockerande frispråkig – svär så det osar och det konstant men är ändå väldigt varm och omtänksam. Och så blir hon uppretad och upprörd över mycket.
I många år nu har vi, mest hon, ventilerat den förbannade landstingspolitiken, datorernas framfart som ingen jävel vill bli pådyvlad, varför man inte kan använda såna där satans disketter längre, japanska kvinnors mens, japanska jävla mäns idioti, sojabönshelvetesodlingar och gud vet vad.
De samtal jag har lite svårt att komma ihåg är de som skett när jag ligger i stolen med huvudentrén på vid gavel. Då tycker jag att det är aningens svårt att på ett avslappnat vis diskutera parkeringsproblem i innerstaden eller landstinget som gör allt för att försvåra för privatläkare. Jag ligger mest och känner efter om någon fis har fått för sig att se dagens ljus just nu. Det har aldrig hänt, men ändå, någon gång ska ju vara den första.
Och när hon riktigt kommer igång om ett engagerande ämne så lutar hon armbågen mot mitt lår, lägger hakan i handen och pratar. Och här snackar vi om serious talking – inget litet småsnack. Där ligger jag och luftas och hon pratar… senast tror jag det var om det skulle vara bättre för ryggen att ligga ner framför den jävla datorn och ha ett tvådelat tangentbord som hängde ner på sidorna. Men jag är inte helt säker. Det kan ha handlat om huruvida det är bra eller dåligt med gratisskittidningar också.
Däremot är jag säker på att i morgon när jag ska på mitt årliga besök, kommer jag ändå att sakna denna färgstarka människa som nu har gått i pension. Den nya gynekologen är säkert jättebra och helt vanlig. Vi får se om hon kommer att avsluta undersökningen med att klappa mig på låret och säga att jag ser söt ut där.
Lämna ett svar