Serieböcker.
Grafiska romaner.
Serieromaner.
Vad de än kallas så är de ny mark för mig. Min bokhylla har hittills innehållit endast en serieroman: ”Watchmen”. Det var därför med stor nyfikenhet som jag läste ”Tamara Drewe” av Posy Simmonds och några av böckerna om ”Lou!” av Julien Neel.
Jag slukades. Hel och hållen. Valkar och allt. Lite till min förvåning, måste jag erkänna. De var varken platta eller fulla med klyschor. Det var därför med stor glädje som jag, tillsammans med ett tiotal andra, minglade och åt middag tillsammans med de två författarna på Bistro Barbro. En middag som var en smygstart av Stockholms Internationella Seriefestival som gick av stapeln i Kulturhuset under helgen.
Posy Simmonds är en väldigt mysig, typiskt engelsk dam. Lågmäld, artig, försynt rolig. Hon har jobbat på The Guardian sedan 70-talet och både illustrerar och författar, gärna om engelska medelklassen. Pennan är både känslig och vass och humoristisk. Posy har alltid en penna i handen och brukar rita på väggarna hemma, till makens stora ogillande.
– Ta lysknappar till exempel, de riktigt inbjuder till att bli ansikten! myste hon.
Tamara Drewe är löst baserad på Thomas Hardys Fjärran från vimlets yra men förlagd till nutid. Vissa sidor är mest text, andra är vad posy kallar ”silent pages”, alltså bildserier utan text. Helt klart läsvärd!
Tamara Drewe är nominerad till ”Urhunden”.
Fransmannen Julien Neel är pappa till böckerna om ”Lou!”, i Sverige kända från bland annat Kamratposten och som filmer i Barnkanalen. När jag såg honom undrade jag var han hade baguetten – så fransk ser han ut. Ständigt puffande på sin elektroniska cigarett. Även han är ganska försynt och lågmäld.
Vi fick veta att serieböcker är mycket större och mer vanliga i Frankrike än här. Men Julien saknade en serie för barn, inte pojkar eller flickor. Serier för pojkar är endimensionella, utan känslor och med mycket pangpang och robotar och för flickor är det rosa och prinsessor och smink och mycket känslor, menar han.
Så föddes serien om Lou. Otroligt pricksäker och charmig. Och rolig fast med en mörk underton. Lous slarviga och tv-spelstokiga mamma är Julien själv förebild till.
Jag gillade verkligen böckerna om Lou. Fast jag är vuxen. Tror jag.
De är lite roliga de här ritande författarna. När de ska signera böcker måste de ju rita lite också. Och fint blev det!
Vi har Lisa Wibom på Wibom Books att tacka för att dessa böcker finns på svenska. Vad gjorde vi utan dessa eldsjälar? Det är Lisa som har låtit översätta och gett ut dem. Nu väntar vi bara på flera! Det var också Wibom Books som stod för inbjudan till det trevliga arrangemanget, som Skugge & Co fixat.
Stämningen, pratet, maten, vinet – det blev en sådan där kväll som lever kvar, som man har glädje av länge.
————————————————————————————
Läs gärna vad några andra skrivit:
Breakfast Bookclub
Simona Ahrnstedt
Tamara Drewe kan du köpa här
Den senaste boken om Lou kan du köpa här
Lämna ett svar