Serieböcker.
Grafiska romaner.
Serieromaner.
Vad de än kallas så är de ny mark för mig. Min bokhylla har hittills innehållit endast en serieroman: ”Watchmen”. Det var därför med stor nyfikenhet som jag läste ”Tamara Drewe” av Posy Simmonds och några av böckerna om ”Lou!” av Julien Neel.
Jag slukades. Hel och hållen. Valkar och allt. Lite till min förvåning, måste jag erkänna. De var varken platta eller fulla med klyschor. Det var därför med stor glädje som jag, tillsammans med ett tiotal andra, minglade och åt middag tillsammans med de två författarna på Bistro Barbro. En middag som var en smygstart av Stockholms Internationella Seriefestival som gick av stapeln i Kulturhuset under helgen.
Posy Simmonds är en väldigt mysig, typiskt engelsk dam. Lågmäld, artig, försynt rolig. Hon har jobbat på The Guardian sedan 70-talet och både illustrerar och författar, gärna om engelska medelklassen. Pennan är både känslig och vass och humoristisk. Posy har alltid en penna i handen och brukar rita på väggarna hemma, till makens stora ogillande.
– Ta lysknappar till exempel, de riktigt inbjuder till att bli ansikten! myste hon.
Tamara Drewe är löst baserad på Thomas Hardys Fjärran från vimlets yra men förlagd till nutid. Vissa sidor är mest text, andra är vad posy kallar ”silent pages”, alltså bildserier utan text. Helt klart läsvärd!
Tamara Drewe är nominerad till ”Urhunden”.
Fransmannen Julien Neel är pappa till böckerna om ”Lou!”, i Sverige kända från bland annat Kamratposten och som filmer i Barnkanalen. När jag såg honom undrade jag var han hade baguetten – så fransk ser han ut. Ständigt puffande på sin elektroniska cigarett. Även han är ganska försynt och lågmäld.
Vi fick veta att serieböcker är mycket större och mer vanliga i Frankrike än här. Men Julien saknade en serie för barn, inte pojkar eller flickor. Serier för pojkar är endimensionella, utan känslor och med mycket pangpang och robotar och för flickor är det rosa och prinsessor och smink och mycket känslor, menar han.
Så föddes serien om Lou. Otroligt pricksäker och charmig. Och rolig fast med en mörk underton. Lous slarviga och tv-spelstokiga mamma är Julien själv förebild till.
Jag gillade verkligen böckerna om Lou. Fast jag är vuxen. Tror jag.
De är lite roliga de här ritande författarna. När de ska signera böcker måste de ju rita lite också. Och fint blev det!
Vi har Lisa Wibom på Wibom Books att tacka för att dessa böcker finns på svenska. Vad gjorde vi utan dessa eldsjälar? Det är Lisa som har låtit översätta och gett ut dem. Nu väntar vi bara på flera! Det var också Wibom Books som stod för inbjudan till det trevliga arrangemanget, som Skugge & Co fixat.
Stämningen, pratet, maten, vinet – det blev en sådan där kväll som lever kvar, som man har glädje av länge.
————————————————————————————
Läs gärna vad några andra skrivit:
Breakfast Bookclub
Simona Ahrnstedt
Tamara Drewe kan du köpa här
Den senaste boken om Lou kan du köpa här
Bra på att förmedla stämningen, pratet och allt är du också. Jag har varit med fullständigt i det du har beskrivit. Jag menade inte att knuffas..f´låt;)men jag blev bara så nyfiken.
Nu har jag sått koriandern. Får se om den tittar upp så småningom
Kram
Det känns som om du öppnar en dörr…och då skall jag givetvis gå in genom den :-). Om jag minns rätt är de sista serieböckerna jag läste Fnitter-serien och efter det har jag inte ens följt med vad som hänt på det området. Tjejerna har bett mig läsa någon manga nån gång, men det har jag inte fastnat för. Nu skall jag kolla upp Lou!
Välskrivet igen, kära du
Sådana kvällar kan man leva på länge. Härligt på många vis!
Spännande bokform! Jag har stött på Lou i serieform hos yngre bekanta (10-12-årsåldern) och den verkar rätt vettig tycker jag. Måste så klart testa de andra böckerna också.
vad spännande att få mingla med författare 🙂 en ny genre för mig i allafall
kramar
Alltid lika värmande att få positiva kommentarer från dig. Tack 😀
relativt okänd genre för mig med! Men lät ju grymt kul, trevligt och spännande! Man kanske måste öppna en ny dörr bara heltenkelt:-) Hälsningar Köpenhamnsmorsan
Du borde börja göra en egen serie. Tänkt på det?
När jag bodde i Sverige så prenumererade jag på flera tidningar. Uteslutande serier. Ernie, Pondus, Larson, mfl. Så mogen är jag 🙂
Oj, serier? Mycket överraskande. Inte utan man blir lite nyfiken.
Du skriver om vuxenserier och jag….ja jag nämner iallafall ett exempel på en vuxenserie, som faktiskt t.o.m. tilldelats ”The Pulitzer price”.
Den här gången är det säkert ett sammanträffande, men vi få nog vara lite uppmärksamma i framtiden på vem som var först med vad 😉
Äsch…jag larvar mig bara. Jag har alltid stor läs-glädje av dina texter och om jag inte redan sagt det så är jag väldigt svag för välformulerade texter som de du författar ihop.
Låter helt klart som något för mig, jag som älskar både serier och böcker. Har fortfarande kvar alla nummer av kultserietidningarna Epix och Pox (om inte mössen byggt bo i dem, vilken fasa…)
Det låter som något jag skulle gilla!
sv: Krukorna är köpta på ”Plantagen”.
Trevligt och intressant. Du beskriver allt så bra, man får insikt i något man inte sett – eller hört.
Jag har legat av mig med besöken på Kulturhusets arrangemang. Min yngsta dotter i Gröndal jobbade på K-huset tre år (grafisk designer/illustratör) där vi ofta hade möjlighet att se och njuta av olika begivenheter. Klart att vi gör det fortfarande men det blir glesare besök.
Hennes design finns fortfarande kvar i olika annonser, sammanhang m-m.
Trevlig helg.
Lite nyfiken blir jag nu! Serieböcker! Har inte läst förut!
Sv: Väskan är en julklapp från min man, köpt i Sverige, ingår i Friis company collektionen;)
Kram
MASSA MASSA kramar till dig du underbara kvinna!
Hahaha…ja…det är svårt att veta om man är vuxen eller inte 😉
Kram!
Ja, jag är jätteglad att jag åkte! Och det var superskoj att träffas! 🙂 Tänk vad en mordmiddag kan föra samman 😉
Kramis
Jag borde också ge serierna en ny och ärlig chans. Jag har förstått att det finns en hel del godbitar.
Tack för tipset!!! Har inte råkat just dessa två! Mina båda systrar är fantastiska illustratörer så därför har jag vandrat lite i denna värld. Och blivit mäkta imponerad! Och du – du har helt rätt om Köpenhamnsmorsan… Har jag tänkt många gånger..
Hoppas din vecka varit bra! Kramar