Inte så mycket i alla fall. Men, om man lyssnar till en stor del av befolkningen, nåja – min närmaste krets i alla fall – så är det ett allvarligt fel, en fadäs utan dess like, en genetisk miss, rent ut sagt misstänksamt att peta bort den som jag gör.
Folk blänger, hakor hänger och ögon står ut när de ser det.
Ja, när jag petar bort mandelmassan alltså. Som förstör den goda smaken på semlorna.
Tydligen så går inte-gilla-mandelmassa i arv för så här såg det ut efter min och knoddarnas efterrätt idag. De där kluttarna är bortgrävd mandelmassa som strax går ner i soporna.
Men, jag lovar, det är faktiskt inget fel på mig. Inte när det gäller semlor åtminstone.
Lämna ett svar