Leverfläckar och Dr. Fukushima

I veckan var jag på leverfläckskontroll. Det är något som jag ska göra varje år eftersom jag har opererat bort en rackare som hade hudcancer som sin utstakade karriärväg. Det här var min andra kontroll. På ungefär tjugofem år. Ingen kan säga att jag är en belastning för sjukvården. Eller så har jag lite svårt att förstå vad en gång per år betyder.

Nu hade jag två fläckar som oroade mig en aning. En som kliade och en som antingen vuxit eller är ny, stor är den i alla fall.
– Den där är inte farlig och den där, det är en senilfläck och de är ofarliga, säger doktorn glatt.
Men va? Senilfläck? Ska jag bli glad över det? Ingen hudcancer men du är förfärligt gammal, typ.

Hur som helst, denna kontroll fick mig att minnas den första kontrollen jag var på och som kanske bidrog till att jag inte direkt har hängt stadigt hos doktorn. Det var så här:

Jag satt i väntrummet tillsammans med ett gäng andra. En doktor av japanskt ursprung står i dörren, tittar på en lapp och säger något i stil med:
– Lesää? Lesää? Lesää? och påminner starkt om ett finskt gökur. Fast på japanska då.
Ingen av de andra reagerade så jag tänker att han kanske försöker säga mitt namn. Jo, så var det. Vi går in i undersökningsrummet, slår oss ned och jag berättar varför jag är där. En leverfläckskontroll alltså.
– Aha, säger dr Fukushima.
Vi kan kalla honom så för närmare en härdsmälta än så kan man inte vara som tvåbent.

fukushima

Härdsmälta i Fukushima. En sån där som sannolikt inte kommer att inträffa. Lika sannolikt som att möta en Dr. Fukushima.

– Hal du diskmasin? frågar han sen.
Nu hörde jag fel, tänker jag förstås. Såvitt jag vet har diskmaskiner inget med leverfläckar att göra. Så jag sa: ”Förlåt?” eller något annat belevat. Kan tänkas att jag sa: ”Ehh, va?” också.
– Hal du diskmasin? upprepar han.
Jag hörde visst rätt. Antingen är det här någon form av Dolda kameran eller så har jag inte hörts. Inget av alternativen känns lockande.
– Nej, svarar jag, lätt omtumlad. Men det var mina leverfläckar …
– Ja, ja. Du diska föl hand?
– Ööö, ja, svarar jag. Artigt men förvirrat.
Dr Fukushima ber om ursäkt men han är så intresserad av mina
handeksem. Aha. Vi ägnar en stund åt handdiskrelaterade frågor innan själva leverfläckskontrollen kan börja.

Jag får sätta mig på fotänden av britsen och han börjar med ryggen. Den är prickig den. Men nej. Vi skulle visst börja med någon sorts japansk massage som går ut på att han nyper mig över hela ryggen. Det gör jätteont. Antagligen är det bra för något också. SEN kan han börja med fläckarna.
– Oj, det äl många, säger han. Bäst jag lita dem.
Medan jag funderar över hur han ska rita av dem, hör jag hur det prasslar bakom min rygg, ackompanjerat av mummel. Prasslandet fortsätter en bra stund. Suckar och mera prassel och jag börjar undrar vad han håller på med.
– Nej, jag hämta kamela, säger han och försvinner ut i korridoren.
Ja, det kanske inte är en dum idé, tänker jag, att fotografera alla fläckarna. Jag har ju suttit där en bra stund nu och börjar bli lite stel, så jag reser på mig och sträcker på benen, vänder mig om och tittar på vad han har ritat.
Och så hamnar jag i en sån där situation när man inte vet om det är läge att slänga på sig kläderna och dra snabbt som attan därifrån eller börja vrålgarva. Han har nämligen …

Här inser jag att det börjar bli ett väldigt långt inlägg det här så jag bryter här. Fortsättning följer.
😉

 

20 reaktion på “Leverfläckar och Dr. Fukushima

    1. Krönikören Inläggsförfattare

      Lördagsmorgon, gå upp tidigt och jag är ord som inte är bästa vänner 😉

      Svara
  1. Freja

    Åhh, en cliffhanger! Själv är jag så fräknig att jag inte skulle märka om det dök upp en ny fläck bland alla de tusen jag redan har…

    Svara
  2. Pernilla

    Men hörru du, du!!!
    Du är ju värre än värsta deckarförfattaren som slutar mitt i det mest spännande.

    Men nu har du påmint mig (mig!) om att jag måste få min man att kolla en fläck på armen. Gör inte jag det, gör ingen det.
    /P

    Svara
    1. Krönikören Inläggsförfattare

      Trots att du låter lite hotfull och antagligen hytter med pekfingret, väljer jag att ta det som en komplimang. Tack!

      Svara
  3. Decdia

    Men jag vill ju läsa mer!!
    Oavsett om han är bra eller ej så har du ju i alla fall fått tag på en läkare med personlighet. 🙂

    Svara
  4. Rantamor på näthinnan

    Artigt sitter jag här idag igen och väntade mig en fortsättning,
    och nu har jag också drabbats av nackspärr, så du förstår att jag har en svår situation,
    kom igen nu med fortsättningen….

    Tjingelingen från Rantamor.

    Svara
  5. Pingback: Leverfläckar och Dr. Fukushima. Del 2. | Äntligen måndag!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *