Jo, det är faktiskt det. Oåterkalleligt.
Påsklovet alltså. Bara några ynka timmar kvar.
Eftersom knoddarna har tjatat om att få åka till Lek&Bus gjorde vi det en mulen dag. Jo, jag hade ju lovat, i något svagt ögonblick, att vi skulle göra det när Kloker blivit av med gipset. Sagt och gjort.
För dig som inte känner till Lek&Bus kan jag berätta att det är himmelriket för barnen och skärselden för föräldrarna. Det känns så i öronen i alla fall. Det är 4200 kvadratmeter äventyrslek med hoppborgar, rutschkanor, klätterställningar, bollplaner osv osv. Det här kanske låter som reklam, men det är det inte. Vänta bara.
Roligast är vulkanen.
Till besöket hör, förutom några stela pannkakor:
Om du nu sitter och funderar över hur kul det skulle vara att jobba på ett sånt här ställe, vill jag bara berätta något: De har mycket speciella krav. Jag är ganska säker på det eftersom jag har varit på flera äventyrslekar de senaste åren och slagits av vissa saker. Som till exempel:
Personalen.
Men herregud! Var hittar de dem?!
Jag föreställer mig att en annons för en tjänst på ett sånt här ställe kan se ut ungefär såg här:
Du ska ha svårt att le.
Du ska vara högst 19 år.
Du vet inte vad service är. Heller.
Du ska absolut inte tycka om barn.
Du ska tycka ännu sämre om föräldrar.
Du ska tycka illa om att ta egna initiativ.
Om de fem första passar in på dig och du
antagligen inte förstod den sista – då är du den vi söker!
Jaha, tycker du att jag är lite näbbig nu?
Någon som inte är näbbig längre är den här påskankan. Påskanka? Förresten, tänker jag nu medan jag skriver; det kanske var praktikanten som fick designa den? Egentligen skulle det nog varit en kyckling.
Lämna ett svar