Så här års är köket invaderat av bananflugor. Speciellt om man får den briljanta idén att torka äpplen. Bah! Gör inte det.
Men visst är det något religiöst med bananflugorna? Jag menar, plötsligt har de bara uppstått. Från ingenting. Fast det inte finns en enda bananjävel i närheten. Som han snickaren, du vet, han som hade så många lärlingar. Förlåt, lärjungar ska det vara. Det behövdes inget äggmöte där inte, han bara uppstod liksom.
Och sen försvann han. Precis som bananflugorna.
Och sen kommer de plötsligt tillbaka. Det gjorde ju han med. Bara det att ingen jublar när fluguschlingarna kommer tillbaka. Förutom de själva möjligtvis.
En annan grej som de har gemensamt är kärleken för rödvin. Om man råkar glömma ett glas med en rödvinsslatt i, i köket över natten, så är det fullt med fulla och drunkande bananflugor på morgonen. Inte så konstigt. Det där med att gå på vattnet är förstås bara nys. Och varför skulle man då kunna gå på vin?
Lite skrämmande va? Nu tänker du att jag hittar på. Nähädå.
Betänk då att forskningen kommit fram till att det är väldigt stor genetisk likhet mellan människor och bananflugor.
Jahaja. Det trodde man ju inte. Flugor och vi.
Nu blir det svårare att slå ihjäl dem. Fast de har ju alltid varit ena rackare på att väja undan så det kanske inte gör så mycket.
—————————————————————————————-
Lämna ett svar