Det börjar närma sig läggdags i sommarstugan – vilket innebär funderingar om vilken taktik som ska prövas denna kväll. Taktik för att slippa tjatet om tandborstning, som lätt urartar till hojt, tjatet som aldrig tycks ta slut.
Då skuttar sonen förbi, slänger glatt till mig i förbifarten: ”Då går jag och borstar tänderna då!”
Förstenad blir jag stående på samma fläck en längre stund. När armen är full med blåmärken inser jag att det faktiskt stämmer:
Plötsligt händer det!
Så håll hoppet levande, nästa gång är det kanske din tur.
Lämna ett svar