Etikettarkiv: Kluriga Klara kan själv

Kluriga Klara blir Clever Clara

Nu har min och Elina Höglanders bilderbok ”Kluriga Klara kan själv” gått och blivit internationell! Den heter nu ”Clever Clara Can”.

Clever Clara CanClever Clara Can

När förlaget inte skulle förlänga kontraktet på grund av att det inte längre tänker satsa på böcker, bestämde vi oss för att Klara should go international. Det var en hel del pyssel med att göra om boken till e-bok enligt Amazon.coms riktlinjer. Det där att det ska ta fem minuter – nja, det vill jag inte hålla med om. Väldigt många femminuterspass i så fall.

Men nu finns den där. I tretton länder: Australien, Brasilien, Kanada, Frankrike, Tyskland, Indien, Italien, Japan, Mexiko, Holland, Spanien, Storbritannien och USA. På engelska. Det känns stort. Eller som Kloker sa:
– Mamma, din barnbok, finns den över hela världen nu?
– Nej, men den finns på engelska i tretton länder.
– Det är fett cool va?

Ja, jag håller med om det. Inte för att jag tror att den kommer bli en kioskvältare modell bulldozer, men kanske den kan välta ett litet tält eller något. E-böcker är ju trots allt mycket vanligare i både USA och England.

Clever Clara Can i Japan

Undrar vad det står? Är e-böcker stort i Japan?

Nu hoppas vi på att många klickar hem den. Och ger den ett betyg på Amazon. Det är viktigt. Det kan vara bra att veta att man inte behöver ha en Kindleplatta för att läsa den, man kan ladda ner en Kindleläsare till sin vanliga läsplatta och dator.

Vilken julklapp! Jag är stolt och glad.

Merry Christmas!

Att bli författare

Så här i början av det nya året har jag roat mig med att summera mitt nya skrivarliv. Roat och roat förresten, det är inte så lätt att bli författare. Men det är roligt att se att det har blivit en del, trots att jag inte är i närheten av att tjäna skjortan. Om man skulle leka fågel, fisk eller mitt emellan skulle man kunna säga fisk. Om man med det menar sådana här fiskar som vi kunde läsa om i Aftonbladet häromveckan:

Bildspel: Klicka för att starta
Iskallt. Djupfryst. The fishes are sleeping. Ja, du fattar. Vi pratar alltså om lite fickpengar, för små fickor.

Vad har det blivit då? Jo, det började med

Debut i död
En deckarnovell i ”Debut i död”. Inkomst: 0 kr, ett friex. Eller var det tre?

Sen kom barnboken:

Kluriga Klara framsida
På den har jag tjänat ungefär en tröja. Från H&M.

Från barnbok till skräck:

Nattmaror (pocket)
Två rysliga noveller har jag bidragit med i denna. Kommer kanske tjäna ett par strumpor.

Så i november kom en annorlunda bok:

Inspirationsspridaren : 65 korta berättelser ur verkliga livet (inbunden)
Inkomst: 0 kr, ett friex. Den här verkar sälja bra, den är mycket omskriven. Jag har inte läst den än. Nu får jag skämmas.

Och lagom till jul kom ännu en antologi, skönlitterär den här gången.

En bekantskap som berör : antologi (häftad)
Inkomst 0 kr, ett friex. Den här är riktigt bra – jag är mycket stolt över att bli utvald att vara med i den.

Man kan säga att jag inte är så sjåpig när det gäller genrer men det är thriller/skräck med övernaturliga inslag som mitt hjärta klappar mest för. Snart kommer jag att publicera ett reportage om någon som verkligen är hemma i den genren, nämligen Åsa Schwarz.

Så, nu vet ni varför jag går i mina gamla vanliga kläder. Men, jag skulle verkligen behöva förnya min garderob – så buss på skrivandet!

———————————————————————————–

”En bekantskap som berör” finns hos Adlibris och Bokus.
”Debut i död” finns numera som e-bok på biblioteken.
”Kluriga Klara kan själv” är slutsåld hos förlaget men finns kvar hos Bokia och Bokus.

Julklappsrea på Kluriga Klara kan själv!

Det börjar bli dags att tänka på julklappar. Tänk om man skulle vara ute i god tid? För en gångs skull. Ja, så tänker nog många av oss. Varje år.

Passa på och köp min barnbok ”Kluriga Klara kan själv” till julklappspriset 49 kronor! Du kan få egen text skriven i och förstås en signering om du vill. Och så får du den i brevlådan – enkelt.

Kluriga Klara framsida

Normalt kostar den 69 kronor hos förlaget,
svindyra 116 kronor på Bokia.se och
läskiga 129 kronor på Bokus.com.

Så du förstår att 49 kronor + porto 12 kronor är ett riktigt julklappspris!

Sagt om ”Kluriga Klara kan själv”:

  • Barnboksprat, recension
  • Annelie: ”… lille Tristan vill helst att vi läser din bok flera gånger på raken, inte byta till nån annan som vi brukar göra. Mycket gott betyg vill jag lova!”
  • Susannep (dagbarnvårdare): ”Jag läste den en gång, jag läste den två gånger, jag läste den TRE gånger. Inte för att den var svårläst. Utan barnen ville höra den gång på gång.”
  • Hörni: ”Boken är jättebra och du ska vara stolt över den. Jag fick läsa den flera gånger i rad för Lilla Mu när hon fick den. Igenkänningsfaktorn var väldigt hög. :)
  • Magasin Sollentuna, reportage

Och så har jag hört hur barnboksbibliotekarier har små gulliga mysljud för sig när de ser illustratören Elina Höglanders underbara bilder.

Så passa på och köp till barnen, barnbarnen, syskonbarnen, grannbarnen, förskolan eller vem som! Boken passar för barn i åldern 2-5 år.

Skriv en kommentar så kontaktar jag dig.

God Jul! (Okej, det var lite väl tidigt, jag får återkomma om det).

Yrkesprövning. I dubbel bemärkelse.

Jag har varit på tre olika biblioteks sagostunder den sista tiden och läst bland annat Kluriga klara kan själv.

På det första biblioteket satt ett stort dagisgäng tillsammans med några fröknar (jag vet, det heter förskola och pedagoger) i en u-formad soffa. Jag satt mitt emot på en stol. Så fort något barn försökte säga något hyssjade en fröken. Det blev alltså ingen kontakt, ingen kommunikation. Det hela var lite stelt, kan man säga.

På nästa bibliotek fick jag välja själv. Jag valde golvet framför stolarna i biosittning och samlade barnen runt mig. Några småsyskon kravlade runt med lika kravlande föräldrar bakom, som försökte viska ”Nej Astrid, inte dra i boken!”. Du vet sån där typisk föräldraviskning som inte alls är någon viskning utan går genom blyväggar alldeles smärtfritt. Det var smålivat och mysigt och barnen ville höra saga efter saga.

Det tredje biblioteket är nybyggt. Fräscht och färgglatt med en speciell bokläsningshörna med sittkuddar i olika nivåer.

Bibliotekarien som brukar hålla i sagostunderna sa till barnen:

”Idag är det inte jag som läser, det är den här tanten som ska läsa!”

Och nu vet jag precis hur Ferdinands mamma kände sig. Tant? Who – me? Det var det fräckaste! Jag har aldrig tänkt på mig själv som tant. Smått indignerad –  är det ett tantord? – i så fall ändrar jag till stött (nej, det låter tantigt det också!), jag ändrar till … äh, jag skiter i den här meningen.

Nu blev det lite livat i alla fall. Barn runtom på alla håll och kanter med fröknar som tillät dem att komma med infall. Precis som det ska vara, tycker jag. Det är helt okej att bli avbruten mitt i texten av en treåring som vill berätta att hon har gjort precis samma sak som Klara, eller den lille killen som sa att han aldrig klär på sig själv som Klara gör – det gör hans pappa.

Nu är det ju så med barn att hemtamhet står i direkt korrelation med antalet ord. Och ordens volym.
”Jag är törstig!”
”Jag måste kolla om min mamma är här!”
”Den där boken (vrider boken ur min hand och pekar på baksidan) har jag läst!”
”Får jag känna på din ring?”

Den lille som satt på min högra sida blev till slut så hemtam att han satt och fyndade. Dessvärre kom alla fynden från hans näsa. Och så liksom råkade han dra fingret längs min ärm, så att fingret blev fit for fight att göra nya fynd.

Ja ja. En yrkesprövning att lägga till erfarenhetsbanken.
Nu vet jag hur sagotanter har det.

 

Eget beröm luktar fortfarande illa?

Det är roligt med ordspråk och talesätt, de är ofta som en liten historieberättelse i sig. Längst ner ser du några som jag har skrivit om tidigare.

I dag tänker jag på det Jantiska ”Eget beröm luktar illa”. Jag ska försöka göra lite PR för min barnbok och det är svårt. Den där jäkla Jante sitter insnörd i mina lockar och viftar med sitt slemmiga pekfinger: ”Nänänä, nu skryter du! Det är fult!” ylar han. Sen petar han sig i näsan och skickar iväg en snorkråka. Det lilla äcklet. Jag har försökt ta reda på bakgrunden till ”Eget beröm luktar illa” men jag hittar inget. Inte vid en ytligare sökning i alla fall.

Men. Boken då. Kluriga Klara kan själv. (Vik hädan Jante!) Den ser ut så här:

Kluriga Klara framsida

Så fint och skickligt illustrerad av Elina Höglander (som jobbar med nästa barnbok när tid finns).

Förutom några reportage och artiklar i tidningar (papperstidningar gubevars!) har några skrivit så här om den:

Annelie: Glömde berätta, lille Tristan vill helst att vi läser din bok flera gånger på raken, inte byta till nån annan som vi brukar göra. Mycket gott betyg vill jag lova!

Susannep (dagbarnvårdare): Jag läste den en gång, jag läste den två gånger, jag läste den TRE gånger. Inte för att den var svårläst. Utan barnen ville höra den gång på gång.

Hörni: Krönikören är personen jag är avundsjuk på. Hon jobbar som frilansande journalist och skriver så himlans bra, roliga, vassa, tänkvärda och finurliga inlägg och krönikor i sin blogg och har nu tillsammans med illustratören Elina Höglander gett ut en jättefin och rolig liten barnbok om en klurig tjej, Kluriga Klara kan själv.

Fina ord som gör mig stolt!

På sista tiden har jag varit och läst några gånger på sagostunder på bibliotek. Det är så roligt att se barnen känna igen sig, säga att så skulle de också göra, gissa vad Kluriga Klara tänker hitta på och skratta åt henne. Det, skrattet och igenkännandet, är verkligen lön för mödan! Tyvärr kan jag inte handla mat för den typen av lön, så
KÖP DEN för bövelen! Wow – där jagade jag skiten ur Jante!Den finns bland annat hos: Bokia.se,  Bokus.com och billigast hos förlaget Lilmedia.
Avslutningsvis: Jo, jag tycker nog fortfarande att eget beröm luktar illa. Men det är ju lätt avhjälpt: Håll för näsan då!
———————————————————————————————-

Tidigare skrivet om ordspråk: Egna ordspråkJag ser röttAtt sila mygg och svälja kamelerDen som väntar på något gott – FNYS!Kärt barn har många namn.

Kaxigt värre. Om Kluriga Klara.

Det känns konstigt att se sig själv i Magasin Täby. Speciellt framsidan. På bilden tidningen valt ser jag ut som ett begagnat tuggummi. Du vet en stor, vit, oformlig massa som man har klämt fast någonstans. Barnen skrattade och sambon sa Oj! och flinade.

IMG_6636

Den duktiga journalisten Mia Bornberger har skrivit bra, riktigt bra. Kaxigt. Men hellre kaxigt än menlöst.

IMG_6633

För ingen vill ju framstå som menlös.

IMG_6634

En ny och spännande erfarenhet är det i alla fall.