Redan som liten hade jag svårt att välja. Allt. På frågan om jag ville ha röd eller gul saft kom en försynt motfråga: ”Finns det någon grön?” När jag hade provat alla skorna i butiken undrade jag om det inte fanns några andra. Med klacken från en sko, färgen från en annan och tån från en tredje.

Precis likadant tycker jag det är i det stundande valet. Jag menar, jag har svårt att välja skor och tapeter – hur svårt är det inte då att välja ett parti? Dessutom är blocken nu mer uttalade än någonsin och har till och med egna loggor. Så även om du tillhör dem som vet precis vilket parti du ska välja så får du lite av de andra med på köpet.

Kruxet är att du inte kan vara säker på vilken del du får.Kanske är det så att vi är så vana vid att få mer än vi väljer, inte bara när vi dressar mannen eller köper nya hemtextilier, utan även till riksdagen. Men då blir ju genast nästa fråga om man ska satsa på kvalitet: ”Välj 1 – få 3” eller kvantitet: ”Välj 1 – få 4”.

Att välja, det är som att köpa en påse med färdigblandat godis. Chansen att jag gillar ALLA godisarna är minimal, men för att få mitt favoritgodis får jag stå ut med några av de äckliga också. Tänk om det var som lösgodis istället: Jag tar en röd ferrari, en blåbärsbumling, en grön sill osv. Det är bara att konstatera att i vissa avseenden har jag inte ändrat mig. Gott & Blandat eller Lördagspåse? Snälla… kan man få lite av båda?

|

DN, DN, AB