En vanlig fredagskväll hemma hos familjen Demo och Krati.
“Vi vill se Scooby Doo!” hojtar de fyra barnen simultant och luften fylls med något vitt och aningens kletigt. Semituggade popcorn.
“Men mamma och jag vill se Skavlan. Det är så intressant med hans gäster, det måste ni förstå.”
“Då röstar vi!” säger den äldste bestämt. “Vilka vill se Scooby?”
Fyra händer räcks upp i luften.
“Å vilka vill se Skavlan?”
Två händer viftar.
“Vi vann! Sätt på Scooby!”
Med en bestämd rörelse hejdar mamma Krati barnen.
“Pappa och jag får utjämningsrösterna. Så det betyder att även om ni fick flest röster så fick ni inte de flesta rösterna, ni vann alltså inte. Ja, alltså, ni fick flest röster och bara därför får VI några till. Så nu är det oavgjort. Vi måste ha omval.”
Träffsäkert och innan Skavlan dessutom! Hoppas att det blev herr norrbagge! Jag gillar han skarpt!
Omval…..ja det återstår att se!
See you!
Kramar till alla!
ha ha….skratar ALLTID åt dina inlägg…så träffsäkra och HÖG igenkänningsfaktor!!! ja DU kan tro att jag smäcker kidsen i säng senast 21 (om man inte har gäster eller nåt) annars skulle jag nog fra fram bössan är jag rädd!! ha re!!!
sann demokrati 😉
Ja, han är lurig Adam…
får se vad han hittat på?
Ja ja, “öststatsdemokratin” har fungerat förr 😉
Demokrati när den är som bäst! 😛
Det gäller att göra som politikerna: tala helt obegripligt och sen tala omkull alla! ;))
Kram
Mowahahahahahaha! Snyggt!
Javisst gillar jag snigeldjur… eller, nej egentligen inte.
Eller kanske jag har en dold liten längtan efter slemmiga läbbaiga saker, vad vet jag. Jag kanske borde gå i terapi?
Javisst är det humor, idag, men inte då! *skratt*
På 1970-talets senare del arbetade Ingvar och jag tillsammans några år. Detta inträffade under Hi-Fi-boomens galanta tid då ljudelektroniken drog fördelar av rymdtekniska framsteg och var mans öra hörde skillnader på transienter i en omfattning som ingen tidigare upplevt.
Ingvar hade ingen stereo. Han hade stirreo och stirreomöbel. En förnämlig konstruktion som bestod av en stadig egendesignad bokhylla med 2 hyllplan. På vardera stod en tv. Familjen kunde sedan sitta tillsammans och i lugn och ro avnjuta sina favoritprogram på TV1 och TV2. Ville man inte höra ljudet från den andra apparaten tvangs man använda ljudtäta hörlurar.
Ingvar tyckte det var mest demokratiskt så. Han var noga med familjedemokratin. Alla viktiga beslut gick till omröstning.
Alla röster vägde lika mycket. Hustrun och de två barnen hade var och en sin röst. Själv hade Ingvar fem. På så vis kunde han stoppa vansinninga och kostsamma förslag som köpa nya gardiner eller köksmatta samt driva igenom att bilen fick de nödvändiga underhållet och förbättringarna.
Om Ingvar finns mycket att berätta. Han är en sådan man, man inte glömmer!