Äntligen! Efter den långa bistra vintern är våren här. Om vi bortser från den meteorologiska definitionen på vår så finns det andra tecken på att den är här. Ett av de första tecknen är när:

• Folk dyker upp i shorts bland folk i vinterkläder.

Men, det är inte ett helt säkert tecken. Det kan komma bakslag, och så finns det ju idioter också.

Sen kommer vi till steg två på vårteckenskalan och då börjar vi hoppas på riktigt:

• Vi bara MÅSTE sitta på utecaféer och mysa och dricka latte. Fast vi håller på att frysa arslet av oss.
• Solglajjerna på.
• Plötsligt har vi alldeles för mycket att göra; ett utvecklingssamtal per barn, avslutning på barnens aktiviteter, klassträffar med brännboll och vidbrända korvar, semester ska planeras och bokas, uppträdanden ska gås på, tomter ska fixas, båtar ska sjödonas, alla barnens byxor har gröna knän, projekt ska kickas ut, och bläblabla.
• Den blå-vit-skära vinterkroppen ska ställas i skick för att kunna visas på stranden. (Jo, optimist ska man vara!)
• Barnen kommer hem med gult ogräs som ska sättas i vas, antagligen för att påminna oss om vad vi inte vill ha i gräsmattan.

Och när vi kan pricka av steg tre, då kan vi vara säkra på att våren faktiskt är här:

• Icke längre levande grävlingar ligger med jämna mellanrum på vägrenarna. För övrigt enda gången man ser grävlingar.
• Sonens fötter har antagit en gråbrun ton och kommer inte att bli helt rena förrän badsäsongen börjar.

Nu är det vår. På riktigt.