Att renovera huset och sköta om bilarna är inga högt prioriterade saker i vårt hem. Våra bilar är nog områdets smutsigaste – lilla bilen har blivit prickig, antagligen alger. Men häromveckan började det bli för mycket lort. Det blir liksom lite obehagligt när man inte ser vad som döljer sig därunder. Jag har också upptäckt att bilkörningen underlättas betydligt om det går att se ut genom fönstrena.

Så, när jag var och bytte till sommardäck tog jag reda på att vi kunde få en rekond för 2000 kronor. Dammsugning, avtorkning, fönsterputs, tvättning, vaxning – hela klabbet. Sambon möttes alltså av orden: ”Det kostar 2000 spänn för en rekond hos J, jag bokar eller?” när han kom hem.

Då inträffade något märkligt. ”Då fixar jag allt i helgen så sparar vi 2000!” sa han.

Jag stirrade. Tänk att det var sååå enkelt. Kanske kunde jag fortsätta smida medan järnet var varmt, för att se om det funkar på flera områden?

Renoveringar eller ändra något hemma är oviktigt enligt sambon. Det tog mig sju år att få bort de grå betongliknande tapeterna i sovrummet, bara så att du får ett hum om läget (i sju år har vi sovit i en betongbunker – förklarar en del va?). 

Så i helgen drog jag med familjen på visning av ett hus i närheten. Gammalt hus men allt renoverat: nytt kök, nya golv, kamin, nya fönster etc etc. Så fräscht. När vi kom hem till vårt 35 år gamla furukök kom det helt självmant från sambon: ”Det kanske är dags att göra något åt det här?”

Jag kommer absolut tillämpa kvinnlig list oftare. Och den är definitivt inte ofrivillig längre.