Julesprit. Julsprit.

Inte jul-esprit. Inte en sån jag vill ha i alla fall.

Småtrött efter influensan öste jag på med julfixandet. På natten före julafton låg jag uthälld i soffan. Kraften att ta mig upp hade nog kokat bort med knäcken. Familjen sov, visarna gick mot 01.30.

Och nu blir det äckelvarning.

Då hör jag hur Krusidullan springer i sitt rum. Fort. Mot badrummet. Det kan betyda bara en sak. En otrevlig sådan.

Jag antar fast form på en nanosekund och springer mot trappan, lätt förvånad över min egen fart. Då hör jag spläschet. Aha. Hallgolvet fick sig en omgång.

Väl däruppe inser jag att jag inte kan ta mig in i badrummet utan att trampa i spyan. Jaha. Det är ju bara att kliva på, jag måste ju in till Krusidullan. Därinne blir jag stående. Handlingsförlamad en stund. Så mycket att välja mellan – och jag brukar ha svårt att välja. Ska jag börja med golvet? Mina fötter, mattan? Barnet som har kräks över hela sig inklusive det långa håret? Eller ska jag börja med handfatet? Inte tänker en åttaåring på att toaletten passar bättre för dylika göromål.

På med kranen, omgång två kommer. Stopp i avloppet. Jag får ofrivilligt en repris av dagens måltider. Det är bara att stoppa ner handen och börja fiska. Därefter inleds Krusidullasanering medan jag funderar över att ingen annan har vaknat. Jag menar, sovrummen ligger ju inte på palatsavstånd direkt.

Efter diverse duschande tittar jag på förödelsen. Ska jag ta det som rinner ner i lådorna före det som rinner in i skåpet? Spegeln kan kanske vänta? Och ska jag verkligen trampa i eländet? För att hämta skurtrasa?

Nej. Alltså ropar jag på sambon. Svar: zzz. Ropar högre. Svar: zzz pyyyys. Vrålar lite lätt så där. Ingen respons. Vrålar igen, med tordönsstämman denna gång. Tror mig veta att en viss irritation kan skönjas i min stämma.

Sambon: Vaere?

Jag: Jag behöver hjälp!

Sambon: Med vadå?

Men va?! Som om jag har för vana att väcka honom klockan 02 och be om hjälp med bagateller?!

Nåja. Klockan 04 hade jag tvättat två maskiner, badrummet var sanerat, hallväggen skurad. Jodå, det hade runnit från trappräcket ner till undervåningen. Där blev det stoppat av en tavla. En söt liten olja, för övrigt. Breda ramar är bra till mycket.

Lite segt var det på julafton. Som fick planeras om helt förstås. Piggast var Krusidullan. Man kan ju tycka att hon borde ha den goda smaken att åtminstone vara lite spak. Icke då.

Spriten då, tänker du. Om nu någon har klarat att läsa så här långt. Jo, julen är numera förknippad med handsprit. På längden och tvären.

Jag avstår från bild i det här inlägget.

 

 

 

 

 

22 reaktion på “Julesprit. Julsprit.

  1. camilla

    Måtte det inte smitta via bloggen 😉
    Nä…vilket otur ni haft.
    Magsjuka är ALDRIG roligt!
    Tack för att du inte satt ut några bilder 😉
    Kram!

    Svara
  2. Peter L

    Oj då,
    Inte direkt ”Stilla Natt”…
    Min dotter hade en sån julnatt för två år sedan (inkl. svårväckt pappa) och roligare kan man ju ha. Men Krusidullan, som är en av julens ”målgrupper” verkar ha återhämtat sig snabbare än mamma 🙂

    Svara
  3. Mita

    En målande beskrivning verkligen,och jag läste och levde mig in i det,haha…fy för fasen,ingen rolig grej,och oftast är det mitt i natten…
    Barn har en förmåga att piggna till fortare än vuxna efter en sån utrensning.
    Kramar♥

    Svara
  4. Susanne P

    Jg är dej evigt tacksam att jag slapp se bilder från förödelsen…
    Fast å andra sidan kan det bli en bra bok, har du tänkt på det!? 😉
    ”En bok till dej som funderar på att bli förälder” kan vara en bra titel… 😉

    Kram

    Svara
  5. ergo sum

    Men FYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYY!!! Och en enorm SUCK!!! För sovande män, villrådiga 8 åringar (kan berätta att 8åringar av det andra könet är lika ologiska i dylika situationer) Vad TREVLIGT allt lät. Inte.

    Slapp ni? Kräksjukan? Hoppas, hoppas!

    Kramar

    Svara
  6. Jane

    Hoppas att det är bättre nu…
    Du beskriver ju saken på ett helt underbart sätt. Haha
    Ha ett jätte fint nyår nu .
    Kramar i massor / Jane

    Svara
  7. fialia

    Dessa ungar som återhämtar sig så fort o man själv sitter som ett vrak. hehehe
    Med din underbara och inlevelsefulla beskrivning behövs ingen bild,
    ha de Fia

    Svara
  8. Ann-Mari

    Du milde! Stackars dig…
    Insåg just att min enda erfarenhet av att torka spyor är fyllespyor när jag jobbade på Sverige-båtarna (Finlandsåtarna för er)…tjejena har säkert aldrig haft spysjuka, eller så har jag varit en väldigt frånvarande förälder 😉
    Hoppas ni andra blev förskonadeoch gott nytt år!
    Ann-Mari

    Svara
  9. Rantamor

    Det värsta med magsjuka är …att så fort man läser om det eller hör någon spy eller prata om magsjuka, så är man själv där och framkallar ett lätt illamående…
    öppnar kylskåpsdörren, hulkar och stänger igen det…

    Hoppas att ni har kryat på er och att inte alla i familjen drabbades, fast det kan ju vara svårt att undvika.

    Vill passa på att önska dig ett gott slut och ett gott nytt bloggår…

    Rantamorkramen.

    Svara
  10. Veiken

    Här spritar vi också på längden och tvären. Folk omkring oss har ”åkt dit” med två dagars mellanrum – en och en. Gubben och jag har klarat oss hittills – hur länge vet ingen!
    GOTT NYTT ÅR utan dylika upplevelser!

    Svara
  11. Fina Frun

    Ånej, vilken mardröm!! Och jag känner igen den där tunga sömnen från gubbarna… (mutter!!!) Varför vaknar aldrig de?!

    kram på dig/
    Fina Frun

    Svara
  12. Freja

    Gahhh, jag får obehagliga flashbacks från när ungarna var små (riktigt små, det tog konstigt nog slut när de började på dagis, tre år respektive ett år och åtta månader gamla). De var magsjuka JÄMT! Så ofta att de lärde sig sprionga till badkaret och kräkas i det… Sen duschades spyan bort och de fick ställa sig själva i badkaret för att saneras med duschen. Lite gulligt och mycket sorgligt var att sonen alltid sprang och ville duscha när han kände att det var på gång… Värre var det när magsjukan kom när de sov… Vi bäddade med plastad frotté och husets handdukar och tvättade, tvättade, tvättade… Och mannen vaknade ALDRIG! Inte förrän jag daskade till honom…

    Svara
  13. Pingback: Bokbloggsjerkan om julläsning | Äntligen måndag!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *