Under en längre tid har jag och min syster försökt ordna livet för vår styvmor. Hon har varit dement en längre tid och vi har försökt vara ute i god tid, för att inte hamna i knipa med vård och ekonomi när demensen blev total.
Nu är vi i den knipan.
Det spelar ingen som helst roll att vi var ute i god tid, när det sociala och sjuk”vården” inte fungerar. Det är många konstigheter som vi har fått lära oss. Jag har tidigare berättat om hur otroligt viktig dosetten är. Vårdavdelningar för höftbensopererade dementa existerar inte. Ett av de aktuella sjukhusen kan inte ge antibiotika intravenöst, och det är ett rätt stort sjukhus i södra Stockholm. Men de har nog inga eller kanske bara en läkare eftersom det tog cirka sex veckor att få ett intyg som behövdes till ansökan om god man. Trots att de visste att inga kontanter finns. Alla olika ägare till vårdinrättningar försvårar administrationen och vården enormt, de har ju olika rutiner och riktlinjer som inte är synkade alls. Med massor mera.
Sen kan man ju fundera över hur man resonerar när man skriver ut en patient en fredagseftermiddag, en patient som måste ha licensmedicin. Den finns alltså inte att köpa bara så där på ett apotek, utan måste beställas på speciellt apotek. Och så tar det ju förstås några dagar innan den kommer. Hur tänkte de då?
Nåja. Syrran och jag har pratat med olika vårdpersonal, hemtjänst, ASIH, distriktssköterskor, logopeder, kurator, arbetsterapeuter och biståndsbedömare varje dag sedan början av januari. Ibland flera gånger om dagen. Varje dag. Det är absolut inte lätt att vara anhörig till en sjuk idag i Sverige. Gemensamt för dem alla, nästan, är att de försöker få någon annan att utföra arbetet och gärna då en anhörig. Suck.
Priset togs av kuratorn som försöker få iväg en ansökan om god man, som egentligen biståndsbedömaren skulle ha gjort för länge, länge sen. Vi har gång på gång påtalat att det är bråttom, att det inte finns kontanter och att vi inte kommer åt några andra pengar. Då föreslår hon på fullaste allvar att min syster ska fejka en faktura och skicka till styvmor och jag ska betala ut den, eftersom jag numera åtminstone kan betala de räkningar som är adresserade till henne. Och så ska syrran hämta ut pengarna och ge till styvmor/hennes behov.
Men va?! I min värld är detta ett brott, även om tanken bakom är god. Det är ju brottsligt att slå ihjäl någon även om världen skulle bli en bättre plats utan denne.
I hela denna härva av olika vårdaktörer har jag gång på gång sagt att ”nu blir jag inte förvånad längre”. Men det blir jag. Och kommer säkert att bli flera gånger.
Visst kan man bli gråhårig i förtid av vårdapparaten.
——————————————————————————
DN: Dyrt med mer personal i äldrevården för dementa
Lämna ett svar