Jag kan tillbringa en evighet med att bara titta och lyssna på folk. Begrunda deras beteenden, fundera över varför de sa så, gjorde så. Några exempel:
- Pojken på cirka fyra år som satt på fikaplatsen vid skidbacken och skrek TUTTE!, TUTTE!, TUTTE!!, TUTTE!! utan att föräldrarna reagerade det allra lilla minsta. Alla andra reagerade. Och var gör en fyraåring när mamma och pappa inte lyssnar? Tystnar och tänker att det är bäst att vänta lite? Hahaha! Nej, han skriker förstås ännu högre och intensivare: TUTTE!! TUTTE!! TUTTE!! TUTTE!!! TUTTE!!! Nu ska ingen tro att en fyraåring ger upp när uppmärksamheten ändå uteblir. Då menar jag uppmärksamheten från päronen, för alla andras uppmärksamhet hade han ju. Nej då, har tar i lite extra bara. TUTTE!! TUTTE!! TUTTE!! TUTTE!! TUTTE!! TUTTE!! TUTTE!! Svårt att låta bli att fundera över hur det är hemma hos dem.
- Springslalom. Det är när den optimistiske pappan ska lära sitt barn att åka slalom medelst springmetoden. Det går till så att barnet åker i 180 nerför backen medan pappa försöker springa bredvid. Som någon sorts stöd eller? Extra roligt blir det när pappan drabbas av riktigt seriös hyrbris och tror att han ska klara av att hoppa framför barnet i full fart för att byta sida.
Idiot.
Barnet verkade klara sig utan skador i alla fall. - Snackelift. Det är när man passar på att ta alla kundsamtal i liften. Krakar. Vad mycket de måste ha att göra. (Om du inte har fattat det tidigare, så är det här ett ställe där du ska läsa med sarkastiskt tonfall. Du kan ta i ordentligt.) Eller så skolkar de.
.JPG)
- Visst är det lite otippat att stöta på två gulklädda munkar eller nunnor (svårt att säga vilken sort det var) vid frukostbuffén på hotellet? Speciellt som det visar sig att de är nära på experter på att grädda våfflor. Våga vägra vara asketisk munk eller?
Lämna ett svar