Det brukar sägas att svenskan är ett svårt språk att lära sig (inget positivt tänkande här inte!). Men en sak som är ganska lätt och smidig är att man kan ta ett adjektiv och sätta ett o framför så blir det motsatsen.
Till exempel: svenskt – osvenskt, jämn – ojämn, tacksam – otacksam, enig – oenig, fruktsam – ofruktsam, rädd – orädd osv.
O o
Men. Det funkar ju inte på alla ord. Oful betyder inte snygg men osnygg kan betyda ful, men oftast inte. Solklart eller?
Med odålig borde man mena bra, men det är obra att använda det ordet, det tyder på ogoda svenskakunskaper. Nu börjar det klarna va?
Odyr borde betyda billig och obillig borde betyda dyr men betyder orimlig vars motsats är rimlig och rimlig betyder inte billig. Plättlätt.
Hygglig betyder snäll, vänlig, trevlig medan ohygglig är betydligt starkare än otrevlig och ovänlig och betyder förskräcklig, ryslig, avskyvärd. Om någon sa att det som händer i Japan är otrevligt skulle vi nog tycka att det är en stor underdrift.
Jaha. Hur ska jag få ihop det här då? Och vad ville jag egentligen säga? Det blev ett oviktigt inlägg, men strunt samma – knoddarna är oborta nu och snart börjar de bli omätta. Så jag vet vad jag ska göra.
Och svenska är fortfarande ett olätt språk.
Lämna ett svar