Ibland tänker jag att jag, och kanske många med mig, behöver öva sig i att känna tacksamhet. För om man känner sig mera tacksam får man automatiskt en ödmjukare inställning både till livet och vardagen.
Nu har jag tänkt tillbaka på de närmast gångna dagarna för att hitta några saker att känna tacksamhet över:
- Att det bara är en EN eftermiddag som jag har kommit inglidande på rumpan in på skolgården när jag ska hämta barnen. Speciellt med tanke på de märkliga ljud som kommer över mina läppar då – en blandning av åsneskri och fjantljud: ooooiiiiiii.
- Att batteriet i brandvarnaren tog slut på kvällen, innan jag gått och lagt mig. Tanken att klättra upp i taket över trappan på sömniga ben tilltalar mig inte alls. Mina spindeltendenser är obefintliga.
- Att jag numera vet att soja har en skvättradie på minst fyra meter, när den faller från spisfläktshöjd. Säkert en nyttig kunskap.
- Att rubriker som ”Ring upp dig själv för att se om du är hemma” gör mig fnissig. Det är ju tydligt att den som skrev det inte är riktigt hemma.
- Att en kompis uppvaktar mig på Internationella Knäppskalledagen.
- Vid närmare eftertanke – stryk punkten ovanför. Men jag är tacksam att jag har en kompis.
- Att någon haft godheten att uppfinna micron och snarkplåster. Det är värt ett Nobelpris. Eller i alla fall ett nobelt pris.
- Att det konstiga illamående som cirkulerat i familjen har lämnat hinkarna tomma. Det är faktiskt en riktig hit.
.JPG)
Vi behöver mera tomhinksmentalitet i samhället.
Lämna ett svar