Att vakna av fågelsång, fritt från alla måsten.
En blänkande fjäril fladdrar förbi, lika snabbt som en vacker tanke som inte låter sig fångas.
Doften av pionerna väcker minnen en kort tid, lyckliga tankar.
Smultron färgar barnafingrar röda, strået visas stolt upp.
Stockrosorna slösar med sin överdådiga prakt.
Vänner, skratt och tårtor med säsongens bär, som smälter i munnen. (Eftersom jag fortfarande inte är någon äkta bloggare tänkte jag förstås inte på att fota dem när de var nygjorda. Ni får nöja er med resterna!)
Barnen doftar sol, de är fria och springer ut och in – skor är onödiga.
Just det. Jag visste väl att det var något.
Men det är lite charmigt med sommarlortiga fötter.
Hur mycket som har gnidits av i soffan kan jag fundera över en annan dag.
Lämna ett svar