Som förälder är det lätt att jämföra med hur det var när man själv växte upp. Allt för ofta hör jag mig själv säga: ”När jag var liten blahablaha …”, så där som jag lovade mig själv att aldrig göra för mina barn. Inte så ofta i alla fall. Och mest som historielektion. Risken är bara att det kommer mindre önskade kommentarer som:
– VA?! Fanns det färgteve när du var liten?!
Men vissa saker måste ha varit lättare för våra föräldrar. Som att förstå alla nyheter barnen kommer med.
När jag var liten var det nog mest i stil med: ”Det finns en ny Barbie som har böjbara ben och en racerbil som hon kan sitta i”. Enkelt, lätt att förstå.
Idag kan det låta så här:
– Mamma, du vet Stamsite som jag har berättat om. Aaa han har gjort en costume map på NittiGeKu. Och det är ingen som har varit där aaa men så var det en i alla fall som hade lagt in skyltar där aaa fast han hade inte sett det för han hade fel texture pack!!
Denna svada avlevererade Kloker med ett stort leende, typ saligt, sista harangen sa han ungefär som om det var årets största avslöjande. Jämförbart med att Silvia börjat strippa. Eller att Zlatan blir florist.
Jag fattar ingenting. Nada. Noll.
Men han ser så lycklig ut så klok som jag är förstår jag att det är något bra, kul, häpnadsväckande som han just har berättat. Så jag försöker se lycklig ut jag med. Man vill ju hänga med. Vara en cool morsa. Inte en failad. Utan den chilla typen.
Bättre förr? Nja, vet inte det. Vi fick till exempel inte gå på poolparty innan skolavslutningen.
Men nog var det lättare för mina föräldrar att förstå vad jag sa. Och inte kunde de välja texture pack heller.
Lämna ett svar