En berättelse om två av världens kvinnor
I det nybyggda lägenhetshotellet bor Magdalena med sin två små barn och innekatter. Mannen är bortrest nästan hela tiden. Huset som de köpt och håller på att renovera är ännu inte klart för inflyttning. Magdalena tycker att det är jobbigt. Bara fyrtio kvadratmeter, nytt och fräscht i och för sig, men inte hemma. Hon saknar sina möbler, kläder, barnens leksaker, större yta och ett riktigt kök. Hon längtar tills huset blir klart så att de kan leva ett vanligt familjeliv igen.
En dag knackar det försiktigt på Magdalenas dörr. Utanför står den somaliska mamman som bor med sina fem barn i en mindre lägenhet på bottenvåningen – där lägenheterna används som flyktingförläggning. De har setts utanför, men inte mer.
Med en blick som är i en annan värld och på en engelska som inte är hennes berättar hon att hennes yngsta barn fyller ett år dagen efter och frågar om de vill komma på kalas.
Dagen efter går Magdalena och hennes barn på kalas hos en familj de inte känner och knappt kan tala med. Med sorg glädjs hon med barnet som får fira sin ettårsdag i en främmande värld.
En mamma och en mamma. Med helt olika bakgrund, med helt olika framtid. De gör vad de kan för att hjälpa, för att få normalitet i en värld som inte är som vanligt. För barnens skull. Gemensamt språk behövs inte för det som inte behöver uttalas.
Magdalena flyttar därifrån efter någon månad. Den somaliska mamma – vem vet?
Visst skulle världen se annorlunda ut om kvinnor styrde.
Lämna ett svar