Artikelserie: Att leva i samklang
Ja, vad betyder det att leva i samklang med något? För att försöka finna svaret på den frågan har vi begett oss in till Stockholms City för att träffa familjen Swehnzon.
Vi sitter nu runt bordet i det svart-vita köket hemma hos Arne och Inga-Britt Swehnzon. De har dukat fram cafe latte och egenköpta muffins och väggarna vibrerar hemtrevligt av technodunk, endast avbrutet av skottsalvor från tevespelet.
På min fråga om hur det kom sig att de hamnade här, mitt i Stockholms City, berättar Arne.
”Jo, vi ville ge våra sju barn ett bra ställe att växa upp på och frugan och jag har alltid längtat efter att få leva i samklang med staden, få känna pulsen och rytmen. Vi hade ju bara bott i en liten by ute på landet men ville ha något mera genuint. Så när vi såg att det skulle byggas bostäder här i höghuset, ja då slog vi till.”
”Hur blev det? Lever ni i samklang med staden?”
”Nähä du, det kan man inte säga”, säger Arne och tar en tugga av en fotbollsstor blåbärsmuffins. ”Vi kan inte ens släppa ut våra högt älskade familjemedlemmar – ungarna alltså – att leka på gatan. Risken att de blir påkörda är alldeles för stor. Det är ju fordon på varenda gata!”
Jag ser hur Arne börjar bli röd i ansiktet och Inga-Britt lägger lugnande handen på hans arm. ”Vi var nära att förlora en för några veckor sen, en cyklist kom i säkert tio kilometer i timmen, var bara någon meter ifrån han.”
”Ni är ju öppet fordonsmotståndare, har ni märkt några reaktioner från omgivningarna?” frågar jag.
”Jo, det har kommit hot och då drabbas ju hela familjen. Väldigt otrevligt. För någon månad sen så var det någon, antagligen en dalmas, som hade stoppat ner ett avgasrör i brevlådan”, berättar Inga-Britt och skakar sorgset på huvudet. ”Dom kan ju komma hit och bo här ett tag, alla red necks, så får dom se hur roligt det är! Man kan inte ens låta barnen gå ensamma till skolan, så mycket trafik är det”, fyller Arne på.
Efter fikat vill Arne visa oss sina troféer och vi går in i vardagsrummet. På väggen bakom den enorma soffan sitter ett tiotal registreringsskyltar. ”Jag sparar skylten för varje slaktat fordon”, säger Arne stolt och berättar att i natt blir det jakt igen. Favoritvapnet är bazooka, men cyklister kan han ibland ta med AK4. ”Jag hoppas på minst två nya skyltar i natt. Visst vill jag leva i samklang med staden och alla fordon har rätt att finnas. Bara inte här”, säger Arne.
Av hänsyn till de intervjuade är namnen fingerade.
Aftonbladet, DN, Aftonbladet, DN, DN
Lämna ett svar