Jag vet att man inte får slå sina barn. Inte sin sambo heller. Och det är ju helt i sin ordning. Jag är för fred och anti allt våld.

Men ibland önskar jag att det fanns ett litet kryphål i lagen, en yttepytte dispens. För speciellt ömmande mamma/sambofall. Som till exempel detta:

Klockan är 21.20 en torsdagskväll, mamman har sagt god natt till det yngsta barnet och precis sjunkit ner i soffan, dragit filten över sig och känner hur hon börjar bli skönt konturlös. Antagligen har hon vissa liknelser med ett sjölejon på land, fast inte så graciös förstås. Då kommer den 12-årige sonen nerskuttande för trappan. Inte ljudlöst alls.

– Just det mamma! ropar han glatt (varför börjar barn alltid prata med en innan de är framme?). Vi har maskerad imorgon! Vi måste fixa kläder!

Vid dessa uppsluppna ord stönar mamman högt och sväljer en hel lång radda fula ord. Det där VI tycker hon är speciellt stötande.

– VA?! Och det säger du nu?! (Här kan du tänka dig ett valfritt tonfall.)

– Ameeen, jag glömde. Jag ska vara Slender! Hela klassen ska vara Slender! sprudlar han på ett helt klart olämpligt sätt och snurrar runt några varv.

– VA?! säger mamman igen och börjar känna sig som ett eko. Vem f…hosthost är Slender?!

– Ameeen, han är typ helt klädd i svart typ kostym och typ vit i typ hela ansiktet. Och så har han en typ hatt. Svart typ. Har vi tvättat mina svarta kläder?

Nu ska man inte inbilla sig att mamman energiskt hoppar upp ur soffan och sätter igång en maskin tvätt. Nej då. Hon tänker igen: ”Vadå VI.” På ett surt sätt.

Vid det här laget vaknar sambon till liv. Han har suttit och sovit i fåtöljen, inte helt olik en höna på sin pinne. Minus äggläggning.

– Ja, just det, säger han yrvaket, vi har kubatema på personalfesten imorgon så jag måste klä ut mig till kuban. Hur ser en sån ut, säger karlkräket (jo, för så tycker mamman/sambon just då) och tittar hjälpsökande på sambon.

Det är vid sådana här tillfällen som det väl kan vara befogat med lite lite aga? Typ ett tjuvnyp? En liten tjottablängare? Inte för att det skulle hjälpa men det skulle kännas bra för mamman/sambon. För hon känner sig inte så glad just då – snarare en aning hämndlysten. Så  har vi någon lagkunnig här som har kryphål som levebröd?