Kvinna av idag

Kvinna av idag blir raderad från bild – igen.

Kvinna av idag blir bortvald ur historieböcker.

Kvinna av idag kan läsa att även MÄN blir sjuka av dubbelarbete.
Vilken överraskning.

Det här gäller kvinnor i västvärlden, den rika, jämställda världen.

Har vi verkligen inte kommit längre?

Deprimerande.

Deprimerande är det också att få mejl från skolan med rubriken ”Löss”. Om man är riktigt äckligt positiv kan man utropa: Fram med kammen! Kvällen är räddad!
Jag är inte äckligt positiv.

Men en liten hämnd sitter fint.

Kvinnor på bild
DN: Bortsuddade kvinnor på terrormarschen
DN:
Kvinnorna saknas i skolornas historieböcker
SVT: Pappor blir sjuka av dubbelarbete


Kommentarer

13 svar till ”Kvinna av idag”

  1. Kvinnor har i alla tider varit ett tåligt släkte. Nu är det hög tid att släppa fram otåligheten och lite jäklar anamma. Uppföra sig som en karl helt enkelt. Det om något hade kanske satt en del mansgrisar på plats. God jaktlycka…eller kanske inte.

  2. Inte bara i historien har kvinnor raderats ut. Det gäller även konsthistorien och musikhistorien. Vad gäller bilden är det bara beklagligt att det var så få kvinnor med i marschen.
    Ingrid

  3. Kvinnor måste visa framfötterna mer…….ett jävlaranamma helt enkelt.

  4. Det är en galen värld vi lever i!
    Jag arbetar inom ett kvinnodominerat yrke (usk) och vi säger alltid att saker och ting hade varit helt annorlunda om män hade haft vårt jobb…

  5. Där var det bra raderat på din hämdbild…
    Ja vi kvinns är ju så vana att kliva åt sidan att det sitter i modermjölken tror jag.
    Men ändå jag tycker att männen i våra barns familjer tar stort ansvar, och det gör mig glad.
    Går inte in på detaljer för då känns det som att jag skryter på sonen och svärsonen.

    Löss…det började konstigt nog klia i hårbotten på mig när jag läste din blogg.
    Kamma på nu och jag hoppas du inte hittar nånting, släpp inte ungarna på skolan imorron…
    ta en lössvabdag !!!

    Ja vi hoppas också att grannen har lämnat en förklaring till sina barn,
    15 och 17 år, en känslig ålder med mycket tankar.
    Tror inte han hade mycket kontakt med sina barn, såg dom aldrig här.
    Tragiskt.

    Tjingelingen från Rantamor.

  6. En ljuv hämnd, eller också var det inte det, med tanke på hur få det blev kvar, bar det är ju lite tragiskt…
    Det där med löss är inte kul – jag vet, vi har haft det! Sista gången upptäckte jag hur det kröp i ena dotterns hår på en campingplats i Tyskland på väg mot Italien för ytterligare två veckors tältande – hur kul var det??? (det blev bra ändå trots de små uräckliga krypen, men just då kändes det väl sådär…)

  7. Bra och tänkvärt inlägg som det så klart ligger massor i, bra att du uppmärksammar. Men jag vill ändå gärna hoppas och tro att vi kommit någon vart på vägen i vår kultur, åtminstone när jag jämför med hur kvinnor i hederskulturer lever sina liv, helt inskränkta. Jisses, vad är problemet egentligen??? Men jag gissar att det kommer att dröja läääänge än innan värderingarna ändras, tyvärr…

    Många helgkramizar aka

  8. Och ændå lever vi i værldens mest jæmstællda land, har gjort i alla fall. Vet inte riktigt hur vi ligger till i dag. Det finns mycket kvar att gøra, helt klart.

  9. Någorlunda rättvist och lika lön, säger jag. Annars får du väl hålla med om att ni kvinnor har det rätt bra i detta land. Om man jämför.
    Trevlig lördag!

  10. Vad här kliar. Både i hårbotten och i vänster vad. Smittas löss genom skärmen? Är jag ute och går på ett minfält eller är det bara slocknade stjärnor på godsen jag deltager i? Nu vet jag. Jag maskerar mig. Kram från Bodil.

  11. Men vad gör vi kvinnor för fel?
    Fd utbränd, fattig och ber om ursäkt för det mesta. Jag är alltså kvinna. Men löss har jag aldrig drabbats av. Varken jag, hundar eller barnen. Men jag har fått in lushundar i mitt trim. Inte roligt då man sanerar i panik innan nästa kund.
    /P

  12. Efter alla de här grejerna var det ändå en liten tillfredställelse att det nästan till 100% (Timbuktu fick vara med oxå) blev kvinnornas kväll på P3 Guld…

  13. Ibland kan man tycka att kvinnans situation har ändrats och ibland tycker man det står still.
    Eftersom jag bor i UK har jag ändrat mina intryck flera gånger. Jag skulle vilja säja att vi ligger ca 40 år efter i UK jämfört med i Sverige. Detta är ingen statistisk uppgift, utan en känsla från en kvinna mitt i. Här är det fortfarande mammaledigt, bidrag till försörjning för kvinnan i samband med skillsmässa, män som inte betalar för sina barn, kvinnan som får ta hand om barnen i en skillsmässa, kvinnor som efter en ladies lunch går hem och lagar mat till sin man, tills helt nyligen var pensionsåldern för kvinnor 60 år jämfört med för män 65 o s v. När något om kvinnans situation pratas om här, tänker jag spontant, men det här har jag hört och gått igenom redan, i ett annat liv, i ett annat land (Sverige) , för ca 40 år sedan.
    Min mor föddes 1915 som en ofri kvinna, kvinnlig rösträtt kom först 1921. Detta är bara en generation tillbaka! Min mormor fick inte rösträtt förrän hon redan fött sina tre barn. Detta är bara två generationer tillbaka!
    Jag menar inte att jämlikheten har gått tillräckligt fort och tillräckligt långt, men skillnaderna är stora bara inom EU. och länder man tror att så lika Sverige. Kanske något att tänka på!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.