Två hundar av samma ras och samma kön. Jämngamla.
De skiljer sig till det yttre genom olika sorters päls.
Den ena är pigg, alltid glad. Har bråttom på promenaden, det finns så mycket att nosa på, vill helst springa i förväg. Glufsar i sig maten i ett nafs.
Den andra är lite drömsk, går långsamt, lite försiktigt. Vill nosa länge på samma ställe. Äter kräset under lång tid.
Att gå ut med båda samtidigt är lite av en prövning. Jag hänger mitt emellan två koppel. Från sidan ser jag ut ungefär som en fågelskrämma med båda armarna rakt ut. Ena hunden drar framåt, den andra bromsar bakifrån. Hur jag än gör är det svårt att göra båda nöjda.
Båda är naturligtvis lika värdefulla.
Det slår mig att den här texten lika gärna kunde handla om lärarnas vardag.
Jag kunde lika gärna ha skrivit om människor.
Lämna ett svar