Kisschocker finns av olika slag. En variant är om man har ätit B-vitamin. Holy Moses! Knallgulgrönt kiss! Rent av läskigt (lite av ”jag har transformerats till en rymdödla-känslan” du vet. Va? Vet du inte? Vad har du för tråkigt liv?) om man inte är beredd. Om man dessutom har käkat några rödbetor – då du, då kan man börja sjunga ”Jag kan pinka i neon … truddeluttanlej”. Det finns en tredje sort också.
Första gången jag var på Teater Brunnsgatan Fyra gick jag med raska steg till toaletten när föreställningen var slut. Upptäckte då att det bara finns en toa. Alltså blev det till att köa en stund. Och en liten stund till. Sen väntade jag ett tag.
Så småningom var det i alla fall min tur. Jag spurtade in, smack i med låset, pang väskan på golvet, ritsch brallor ned och, ja, du vet hur det går till. När spärren liksom släppte, du vet hur man sjunker ihop och pyser ut då, då lyfte jag blicken. Och blev så chockad att strålen tog en ofrivillig time out.
Upprörd satt jag där (lite skum känsla att bli upprörd i just den aktiviteten, men nu har jag provat på det också). Tankarna surrade järnet. Hur kan de ha en sån här toalett? Varför har de inte målat över eländet? De måste väl ändå ha sett det?
Time outen tog slut och mitt ärende var avklarat. När jag vände mig om för att spola, då såg jag denna.
Vilken tankeställare. Eller kisschock. Eller muggmobbning.
Friends, bra gjort!
PS. Om de inte hade varit en massa bubbel innan hade jag kanske, jag säger kanske, anat oråd lite tidigare.
PPS: Fotona tog jag nästa gång jag var där.
Lämna ett svar