Jag står vid spegeln i badrummet och sminkar mig. Kloker 10 år ligger i badkaret.
– Mamma, har du alltid varit så där tjock?
Småfnissande, de är ju så charmiga barnen med sina direkta frågor, svarar jag och berättar om graviditeter och brist på träning.
– Men vill du fortsätta ha så där stor mage då?
Lite mindre fnissande svarar jag även på denna lite mindre charmiga fråga. Jag är ju en bra mamma.
– Varför bantar du inte då?
Inte fnissande alls svarar jag även på denna fråga. Jag är ju fortfarande en halvbra mamma. Försöker i alla fall.
I spegelbilden ser jag hur han lyfter upp ena armen och försöker dra i huden på undersidan av överarmen.
– Men mamma, när jag lyfter upp armen då hänger det inte ner någon hud där. Som det gör på dig.
Jag kommer fram till att det övervärderat att vara en bra mamma. En liten tjottablängare kan väl inte skada?
————————————————————————————
Bara för att det inte ska bli ramaskri nu, så ska jag förtydliga att den här texten ska vara ironisk, min typ av humor. Jag skulle aldrig slå mina barn.
Lämna ett svar