Valborg kan man fira av olika skäl. För att fira att våren har kommit genom att bränna det gamla och ge plats åt det nya. Eller för att med den Heliga Valborgs hjälp skydda sig mot häxor och onda andar. Eller för att vi alltid har gjort så.
Men lite skumt är det. När vi är som lyckligast över att ljuset och värmen börjar avfrosta våra kroppar och bleka ansikten, då inväntar vi mörkret. För att klafsa i lera och titta på en brasa. Frivilligt. Vi står där med halva kroppen i grilläge och precis innan den knapriga skorpan får fäste, vänder vi den djupfrusna baksidan till. Om vi har haft turen att få en plats på ”rätt” sida av brasan, då vänder vinden. Som vanligt ångrar jag att fåfängan vann över förnuftet – alltså att jag tog på vårens nyinhandlade skor. Inte bara har tårna förvandlats till något som absolut inte kan förknippas med vår – snarare ”Midvinternattens köld är svår” – utan förhoppningen att det nog inte är så lerigt där i år, visar sig vara tokfel. Som vanligt.
Så småningom stapplar vi hemåt och lämnar ett litet spår av sotflagor bakom oss. Fötterna skriker ikapp med trötta barn, fulla ungdomar, hår och kläder luktar brand. Medan kroppen tinar tittar jag på de nya skorna som nu är konstfullt dekorerade med lerklimpar och undrar över den Heliga Valborg. Är det hon som har förhäxat oss att göra detta varje år? Våren kommer ju ändå.
————————————————————————————–
Vi skippade brasan i år. Skönt att slippa alla fulla också.
Ja, för att inte tala om att man skulle ha knästrumpor och vita skor på första maj…
Visst tusan nöp det i lårskinnet men fin var man i alla fall. Är det vår så är det!
Du får köpa finskor i goretexmaterial för att klara av den heliga Valborgs förhäxelser…eller hur var det nu?
Glad Valborg i alla fall!:)
jaha du är rolig du! haha! får tydliga igenkänningsvibbar från SVerige! och du gud vad jag garvade åt din ”job annons” för äventyrs bus och lek personal!!! du har slagit huvudet på spiken! Hälsar Köpenhamnsmorsan!
Människan är bara så fascinerad av eld 🙂
Jag blir helt förvirrad av alla dessa brasor: i södra Finland hade vi Midsommarbrasa, här uppe i Österbotten har de Påskbrasor, så finns det Valborgsbrasor, brasor på Veneziaden och numera Forneldarnas natt i Södra Finland…
Och mannen känner de årliga suget att få elda gräs och ris på gården…jag försöker förhindra det – någon granne har alltid lakan på tork 😉
Glad och ljus Valborg!
Jag fuskar lite som häxa, så det förklarar varför Valborg (eller sista april, som det heter hos oss) aldrig lockat mig… I dag firar familjen på två håll, man och dotter är och jobbar på scouternas arrangemang, medan jag och sonen snacksar framför TVn med varsin dator i knäet…
Jag har avstått brasa ända sedan ungarna blev stora nog att sköta det där själva. Det är nåt med smällare och folkliv som jag finner rätt jobbigt.
Visst är det elden som lockar, sedan urminnes tider! Hettan mot ansiktet, Lågorna mot den mörknande kvällshimlen, de märkliga formationerna när elden falnar till glöd; hela fantasistäder av glöd och aska. Det vill jag inte vara utan och de offentliga brasorna blir så mycket mäktigare än dem man kan släpa ihop på den egna tomten.
Glad och solig 1:a maj!
Njaaaeee.. Valborg får vara väldig mycket i fred för oss. En av fördelarna med att inte vara helsvenne.. *ler* Och en annan skall ju iväg och demonstrera dagen efter. Då duger det inte att klafsa runt i lera natten innan…
Kram på dig!
Vi skippade också brasan. Nöjde oss med en bastu – då blir man varm överallt 🙂
Ja, jag har aldrig riktigt förstått vitsen med Valborg. Nu bor jag ju i ett land med brandförbud, så det gör mig inte så mycket:)
Här traskades det på samma sätt, i samma kyla, men med varna KLOKA kläder.
Jag i täckkappa som värmde ändan och benen, resten av familjen, utom den yngsta dottern från Gröndal, skulle vara fin i tunn kappa, basker och tunna skor. Frös gjorde hon. Men en klok mamma tiger…vilket inte alltid är fallet. Man är ju näst intill en häxa – sometime.