I morse väcktes jag av:
– Det är väl då själva fan att man ska vara så trött på mornarna! Ska man behöva gå och lägga sig klockan åtta för att vakna pigg?!
Tonfallet var grinigare än grinigast och det fortsatte med stön, irritation, tonfall så skarpt att risk för att skära sig fanns.
Kvar i sängen låg jag, som alltid morgontrött. Jag kan knappt minnas det lilla fåtal gånger jag vaknat och varit pigg – men jag är rätt säker på att det har hänt någon gång. Jag vände mig i sängen, buffade täcket omkring mig och tänkte:
Vilken tur vi morgontrötta faktiskt har. Vi behöver inte bli sura när vi vaknar trötta, eftersom vi alltid gör det.
Och skulle vi händelsevis vakna pigga någon dag så är det ju bara en bonus.
Lämna ett svar