Ett stycke sarkastisk text
Igår var en kompis och jag på bio med våra avkommor plus kompis och jag fick en alldeles lysande idé! Ja, inte själv alltså men tur att andra är så påhittiga och fixar till lysande lösningar på barnproblemet som vi andra kan ta efter. Med barnproblemet menar jag att vi har dem. Barnen. Och behöver göra oss av med dem ibland.
Det var ganska tomt på bion men bredvid mig satt två stycken föräldrabefriade mindre barn, gissningsvis runt fyra och sex år. De små gossarna hade förvisso ingen vuxen i närheten men var istället utrustade med varsin stor läsk, varsitt kilo smågodis och en gigantisk bytta popcorn – vuxensubstitut som alltid fungerar.
Fruntimret bredvid gossarna kom, lite småchockat så där ”det är inte sant, väl?”, fram till att de små barnen inte hade någon att ty sig till och kände sig likt Prussiluskan lite upprörd å deras vägnar. Hon klättrade över alla små ben med vidhängande fötter som sticker rakt ut från stolsitsen när benen är så korta och fram till kompisen. Efter ett kort överläggande gick hon och gjorde dörrvakten (kallas biljettrivare för dörrvakter?) uppmärksam på vad som var fallet.
”Ja, här dumpar dom sina ungar jämt!” var den käcka responsen.
”Eh? Va? Får dom det då?” Fruntimret hade inte alls tänkt sig det svaret och hade lite svårt att hänga med.
”Vadå får? Vad ska vi göra åt det, menar du?” Nu var tonfallet lite kärvare.
”Nja, filmen är ju från 7 år så jag trodde att de inte fick se filmen själva”, svarade fruntimret.
”Det har jag inte tänkt på, det förståååås, det har du ju rätt i”, sa biljettrivaren och rev sig på den rakade skallen och återgick till att försöka flirta brallorna av tjejen i kassan.
Fruntimret klättrade över hela sällskapet igen och satte sig. Bredvid sexåringen. Som efter ett tag upptäckte att han hade en vuxen bredvid sig som han kunde köra sitt lilla vassa pekfinger i och fråga saker. Men trevligt och artigt. Kanske tyckte han att det var uppiggande att få svar, så pass trevligt att han liksom blev triggad att ställa flera frågor. Mindre trevligt tyckte fruntimret att det var att allt som han hittade i sin näsa och allt gelegodis som fastnade mellan hans små tänder petades ut och smetades av på ryggstödet framför. Men men, nu ska vi vara positiva: det har nog torkat om två-tre föreställningar.
De föräldrabefriade flickorna som satt på raden bakom fruntimret tyckte det var behändigt (alla vet ju hur skönt det är att slippa kissa på sig) att någon kunde tala om för dem var toaletten fanns. Och sedan glatt klättra över alla för att hjälpa dem att öppna den tunga dörren. Och sen klättra över alla 28-33-fötter ytterligare en gång, landa – lite tyngre denna gång – i sätet och genast få ett stick mellan revbenen följt av:
”Är den slut nu?”
Gårdagen lärde mig alltså hur jag kan göra när jag vill ha två timmar BF.
Och att jag alltid ska sitta på en ytterplats.
————————————————————————————
Lämna ett svar