Man talar inte om all svett, bara en del. Vi kan gärna nämna hur svetten pärlar på överläppar och mörka tallrikar under armarna eller hur det glittrar på den muskulösa bringan. Tåbira som ger en en rak höger kan vi också prata om. Och skämta om.
Men rumpsvett pratar man inte om. Det är ingen som säger att ”den stolen vill jag inte sitta på för jag blir så svettig i rumpan av plast”. Det är heller ingen som berättar om hur pinsamt det kan vara när man lämnar en fuktig fläck efter sig när man lyfter på den tvådelade. Därför tänker inte jag heller göra det.
Men öronsvett då? Det borde man ju kunna prata om.
Den mobil jag har just nu, den är riktigt öronsvettframkallande. Det är inte så att jag pratar mycket längre nu, eller att det är tropisk värme där jag befinner mig – nejdå. Materialet är helt enkelt svettigt. Nästa gång jag köper en ny mobil ska jag ha en i ett torrt material.
– Låna min mobil? Nja, är du torr om örat då?
Jag funderar över alla mobiler som inte tål regn och fukt utan börjar rosta. Är det verkligen schyst att skylla på regnet? Tveksamt. Jag tror att det är örontranspiration.
Bäst att jag letar reda på öronsnäckan innan min röda mobil blir rostbrun. Jag gillar ju inte ens brunt.
—————————————————————————————–
Lämna ett svar