Igår vid middagen satt Krusidullan och strök mig på armen och runt armbågen. Jag är rätt van vid det och har utvecklat en förfinad bestickföring där minsta möjliga last hamnar i mitt knä. Eller hennes hår. Trots vissa armbihang.
Plötsligt tar hon ordentligt tag i armen med båda händerna och utbrister:
– Oj mamma, vad du har arbetat hårt idag!
Sen fortsätter hon äta.
– Ähum, svarar jag förvirrat och försöker få ihop fakta som skär sig som en amatörmässig majonnäs. Innan känslan att cellen antagligen har lämnat mig för gott har hunnit rota sig, fortsätter jag:
– Jo, det har jag i och för sig, men varför säger du så?
– Jamen du är ju alldeles prickig på armen!
Har jag blivit allergisk mot mitt jobb? På armen? En del får musarm – jag får prickarm?
Jag känner på armen och börjar skratta. Nog har mitt idoga sittande framför datorn resulterat i en prickig arm.
|
Det kan bli så av IKEA-stolens armstöd. Däremot tänker jag ännu inte avslöja för henne att ALL tid framför datorn inte direkt kan kallas arbete.
———————————————————————————–
Apropå det här med bara armar, prickiga såväl som prickfria, hörde jag ett för mig nytt ord idag på radion: Barkroppad.
Jag tar det en gång till. B A R K R O P P A D.
Radiomannen pratar om ett band som brukade spela barkroppade. Det borde ju betyda att de spelade nakna. Barfota är utan strumpor och skor och barhuvad är utan mössa eller liknande. Då borde ju barkroppad rimligtvis betyda näck, i bara mässingen, som Gud skapade dem osv osv.
Jag har aldrig hört talas om det bandet. Och det borde jag väl ha gjort?
Lämna ett svar