Jag skiter i Strängnäs. Därav halva rubriken. Det visade sig att man hade dabbat sig och missat att ta med mig i programmet för Kultur 11 i Strängnäs. Alltså ingen PR för mig. Alltså inte mödan värt att slösa bensin och tid på att vara med där. Alltså skiter jag i Strängnäs. Inte bokstavligt – jag ska ju inte åka dit – men med bokstävernas hjälp.
Från skit till matsmältning är ju steget inte långt, så nu ska jag berätta om homeopaten som jag träffade häromdagen. Det var spännande och roligt. Väldigt pratsamt också. Han bad mig räcka ut tungan åt honom och sa:
”Du har problem med matsmältningen för att du hafsar i dig maten. Du ska tugga varje tugga MINST fyrtio gånger, inte fylla på med mer mat och inte dricka innan du har svalt vällinggeggan.”
För så blir mat som man tuggar så attans länge.
Igår kväll åt vi ärtsoppa och pannkaka till middag. Ärtsoppa utan fläsk. Gissa hur många gånger man kan tugga på ärtsoppa? Pannkaka?
Här hade jag tänkt skriva om svett också, men jag hoppar över det. Det kan lätt bli lite för mycket åt det äckliga hållet.
Och bara för att jag låter lite småarg i det här inlägget stoppar jag in en passande bild här.
Lämna ett svar