Igår blev jag fotad av fotograf Annelie. Hon skulle ta några porträttbilder av mig, såna som tidningen vill ha till sin fotobyline. Snabb som hon är att leverera landade de redan på eftermiddagen i mejlen. Men det visste inte jag. Det var först efter middagen som jag satte mig vid datorn och såg det.
Oj, här var det snabba ryck. Nyfiken öppnade jag bilderna och tänkte: Ser jag ut så där?
”Sambo!!!” hojtade jag. ”Ser jag …”
”Vilket snyggt foto”, säger Sambo, nästan lite livligt. Han står bakom mig och kikar över min axel på skärmen.
”Ser jag ut så där?”
”Ja, det gör du. Bläddra framåt. Fast på den där bilden ser du lite … hmmm … snäll ut”, säger han med ett förbryllat tonfall.
”Va?! Kan det vara möjligt – att jag ser snäll ut alltså. Fast å andra sidan är det rätt bra om jag inte ser ut som jag ser ut, för då kanske inte folk känner igen mig.”
”Fnys. Det kan du glömma för det är så där du ser ut.”
Visst är det skumt. Att den där som man är van att se i spegeln, hon är inte riktigt sann för så som hon visar sig för mig så ser inte andra henne.
Och eftersom alla andra är många flera än jag, så måste de ha rätt. Eller är jag bara en molekyl?
På skoj slog jag upp ordet spegelbild i Wikipedia. Det står så här:
”En spegelbild är ett uttryck dubbelarbete som visas identiska men i omvänd ordning. Som en optisk effekt den är resultatet av eftertanke bort av ämnen som en spegel eller vatten. Det är också ett begrepp i geometri och kan användas som en konceptualisering process för 3-D strukturer. I kemi , en ”spegelbild” är en molekyl som har en rumslig ordning som motsvarar en annan molekyl förutom att höger till vänster känsla på ena motsvarar den från vänster till höger mening å den andra, den vänstra handedness vara känd som ”Levo” eller LX och righthandedness att vara känd som ”Dextro” eller dx, där ”x” är den refererade molekylen.
Jo, det stod något om att artikeln kan behöva saneras. Hur kan det komma sig månntro.
Lämna ett svar