De flesta av oss vet nog hur det känns när föremålet för vår ömma eller heta, välj själv det som passar, är ovetande. Eller helt enkelt ointresserat. Den bitterljuva obesvarade kärleken, som man kan tråna efter, drömma om, tänka på i timmar. Jag kommer ihåg hur det var, hur ont det kunde göra, det flammade och pirrade och gick från rosa luddmoln till nattsvart på en sekund. Ack och ve.
Jag är föremålet för en sådan låga. Inte intensiv, inte uppvaktande utan mera uppdykande när jag minst anar det. Klofs. Det är inte kul. Det kan vara när jag gräver i rabatten så huxflux, en stilla flirtning från gropen, på kvällen när jag är ute så blir jag ibland överrumplad, när vi spelade kubb var det en som till och med tog min ena fot i besittning och försökte klamra sig fast.
Vad gör en del inte för kärleks skull?
Som du förstår är kärleken inte det allra lilla minsta besvarad. Mera besvärande. Lite äcklad. Och inte har jag har dåligt samvete för det inte.
Nej, grodor och paddor får gärna finnas men helst inte så nära mig. Jag gillar dem inte. Ormar gillar dem.
En annan som måste älska grodor är Carlgren – han som tror att när man är miljöminister så ska man vara emot miljön – eftersom de kommer uthoppande ur hans mun i en som det verkar aldrig sinande ström, menar jag. Nu senast om vargfrågan igen, när han säger att skyddsjakt ska bedrivas som licensjakt och dessutom kallar det hela en ”kringmanöver”. Tydligen är han helt ingrodad eftersom han tror att både EU-kommissionen och vi ska gå på det där.
Är alla hans tabbar en önskan att bli tvungen att avgå så att han kan njuta av fallskärmen?
”Små grodorna, små grodorna är lustiga att se…” men nej, jag har ingen som helst lust att tralla när vi pratar om dessa inte speciellt lustiga grodor.
Här finns mer att läsa:
DN Ingen vargjakt i vinter
DN Grodor, varg och val
DN EU trappar upp vargkritik
SvD Slopad jakt nederlag för ministern
Lämna ett svar