Reportage: Linda Skugge – Inte längre i blåsväder

Linda Skugge trivs med tryggheten i Sollentuna norr om Stockholm. Men som rebellisk tonåring var det city som gällde.
– Som tonåring från förorten kände jag mig som andrasortering, berättar Linda.

Mitt första intryck av Linda Skugge är en kvinna som är skir, tunn, blek, nästan lite bräcklig. Det gröna ljuset inne på fiket gör förstås sitt till. Men handslaget är fast och bestämt, blicken rak och vänlig och den framgångsrika affärskvinna som hon nu är blir med ens uppenbar. Punk- och rebelltiden har dock satt sina spår och blixtrar till ibland. Det blir en intressant kombination.

Linda har vuxit upp i Sollentuna och gillar det. Men som tonåring vantrivdes hon i förorten och längtade till stan.
– Hela tiden kände jag att ungarna som växte upp inne i stan var mycket bättre på allt, de blev säkrare, tuffare, tidigare mogna, fick göra saker själva som vi i förorten inte fick. Fattar du? frågar Linda och jag lär mig snart att det är så hon pratar, genom att avsluta med en fråga.

När hon var arton flyttade hon in till stan och bodde på ett antal olika ställen. Elva år, man och två barn senare återvände hon till sin hembygd. Det var åtta år sedan och hon har inte ångrat det.
– Det blev jobbigt att bo i stan med barn. Det var trångt, det var skitigt och det gick inte att släppa ut barnen, berättar Linda.
Om hennes döttrar kommer att känna likadant om förorten som hon gjorde när hon var tonåring – det kan bara tiden utvisa.
– Sollentuna är bra. Ta bara Sollentuna Musikklasser i Häggvik, den skolan är helt fantastisk! Jag är hög av lycka varje dag för att en av mina döttrar går där! utbrister Linda leende.

Lindas mobil blinkar och fingrar med välmanikyrerade naglar i mörkblåmetallic fladdrar snabbt över displayen. Ett evenemang blev inställt med kort varsel och det är därför en del akuta saker som måste åtgärdas. Snabbt och effektivt tar hon samtalet som inte kan vänta och fortsätter entusiastiskt:
– Fritidsgården Qben! Har du hört talas om den? Fantastisk, man är helt knockad när man är där, jag har aldrig varit med om något liknande! Men förstår du hur bra det är? säger hon på sitt medryckande sätt.

Idag driver Linda PR-företaget Skugge & Co. Det var ett naturligt steg när hon slutade på Expressen: hon har mycket kontakter, kan sälja och är en bra skribent. 2007 startade hon boksajten vulkan.se tillsammans med sin bror, och har fram tills nyligen varit VD även för den. Nu är hon med i styrelsen men inte längre involverad i den dagliga driften. De vassa krönikorna och bloggar på olika portaler är ett avslutat kapitel.
– Jag slutade blogga på grund av hot mot min familj. Personliga påhopp och skitsnack hör till, det rör mig inte i ryggen, sånt får man ta. Jag har ju själv gjort det, det var mitt uppdrag när jag skrev i Expressen. Men när min familj blev hotad, då hade det gått för långt, då var det dags att lägga av.

Linda har aldrig varit anställd, hon har drivit egna företag i tjugo år i olika former.
– Jag måste vara den som bestämmer, säger hon med ett tonfall som utesluter allt annat. Tänk om någon chef kom och sa till mig att nu ska du göra si eller så, då måste jag genast börja ifrågasätta varför jag ska göra just så. Nej, det skulle inte gå.

På frågan hur hon själv är som chef, funderar hon lite och svarar:
– Krävande. Alla måste vara som jag. Man måste kunna ta för sig, stå på sig, leverera, leverera, leverera, tänka annorlunda, brinna för media, knyta kontakter. Som ung var jag ute varenda dag och knöt kontakter – det har jag glädje av nu.
Linda smuttar lite på sitt Earl Grey och fortsätter:
– Och så är jag bra på att lyfta andra, det har jag alltid varit.

Linda beskriver sig själv som extremt målmedveten och tävlingsinriktad. Och hon börjar förstå att alla andra inte är det.
– Ta det här med att sälja. Många säger att det är så svårt att fortsätta ringa när man har fått nej på hundra säljsamtal. Det förstår inte jag! utbrister hon och slår ut med armarna. Jag måste ju få in kunder och då måste jag ringa. Så enkelt är det. Om jag inte säljer kan jag inte tjäna några pengar, eller hur?
Ljuset ändras till rött och plötsligt ser alla på fiket svagt rosa ut. Kanske är det något bättre än illamåendefärgen.
– Jag har ju världens roligaste jobb! fortsätter Linda, lutar sig fram över bordet och ser lika lycklig ut som en katt som just fått syn på en halt mus i en återvändsgränd.

Det är ingen tvekan om att Linda älskar sitt jobb och gärna jobbar mycket. Närmast i tiden har Linda målet att Skugge & Co ska växa. Kärntruppen består nu av fyra personer, flera vid själva eventen, och några till får det gärna bli.

Vi går ut på torget och blir förvånade över det hastiga väderomslaget till snö och hård blåst. Men Linda finner sig snabbt – hon är van att vara i blåsväder även om hon inte är det längre – jag tar några bilder och Linda hastar vidare hem till sina sjuka barn och jag till mina.

Fakta om Linda Skugge
Ålder
: 37 år
Bor: Sollentuna
Familj: Maken och tre döttrar 4, 8 och 11 år
Yrke: PR-konsult
Företag: Skugge & Co och vulkan.se
Skriver: Frågespalt för ungdomar i Icakuriren

Kuriosa om Linda Skugge
Motto: Hur svårt kan det vara!
Drivkraft: Revansch
Lyssnar på just nu: PJ Harvey
Favoritförfattare: Joan Didion
Favoritfärg: Svart

—————————————————————————————–

Det här reportaget var publicerat i en lokaltidning tidigare i år. Det är något förkortat.


Kommentarer

25 svar till ”Reportage: Linda Skugge – Inte längre i blåsväder”

  1. Alltid lika trevligt att läsa dina artiklar…fast nu undrat jag om det är BT på G??

    Bamsekram

  2. Ah intressant!
    Linda Skugges böcker har jag läst (of course;))
    En stark, provokativ, orädd och tuff kvinna. Det är min bild av henne.

    Pyss på kind som en vind =)

  3. Jag har ju missat hela grejen med Linda Skugge…eller valt bort antagligen. Jag brukar göra så med människor som blir oerhört omskrivna…ja jag väljer bort dem. Har tillexempel aldrig varit in på Blondinbellas blogg. Vet inte riktigt vad det är…

    Men nu läste jag om Linda Skugge och det var ok…annars har ju rubrikerna kring henne mest skrikit ut en ilska…det är kanske den jag värjer mig mot.

    1. Krönikören

      Det är väl en modeblogg? Ja, som du förstår har inte jag heller varit där …

  4. Vilken tuff och kreativ kvinna hon är Linda, imponerad över att hon varit egen företagare hela tiden =)
    Svar: Tack för dina goa ord om mina hundar =) Vi har lärt alla våra hundar att spåra, de får spåra i sele, när de hittat det de ska så släpps de lösa, en studsande hund av lycka för berömmet följer oss då =) Finns det någon form av jakthund i den hunden du ”passar” så förstår jag att den försvinner, de är ju avlade på att vara självständiga och ta egna beslut =)Sov gott!
    Kram

  5. Ditt reportage bekräftade min uppfattning om Linda Skugge som en stark och orädd kvinna. Jag gillar henne.

  6. Alltid gillat henne men vet inte varför! Bra skrivet!

    1. Krönikören

      Tack, roligt att höra!

  7. Måste varit kul att intervjua henne, hon verkar så himla skärpt!

  8. Morrn!
    Nu förstod jag, trots tidig timme…

    Kramkram

  9. Skugge gillas! Fin artikel där.

    1. Krönikören

      Tack för det Fina Frun!

  10. Jag har läst två böcker av Linda Skugge, och tyckte om båda, men visste inte så mycket om henne för övrigt, eftersom jag sällan läser skvaller och sensationer…googlade henne nu – och visst har hon varit i blåsväder 🙂
    Du skriver trovärdigt och personligt, och jag tror att ditt porträtt av henne är närmare sanningen än det jag läste på nätet.
    Önskar att jag hade ett motto som ”hur svårt kan det vara!” – önskar det innerligt 🙂
    kram, Ann-Mari

    1. Krönikören

      Tack Ann-Mari!

  11. Vilket bra inlägg.
    Hon är toppen.
    Kramar i massor finaste du. / Jane

    1. Krönikören

      Tack, roligt att få höra!

  12. Du skriver verkligen jättebra reportage!
    🙂

    1. Krönikören

      Tack Ama! Det värmer.

  13. Tänk ändå vad många intressanta människor du har mött. Fantastiskt att få ta del av dina möten 🙂
    Gomorron

  14. sv: Det var inte en SNÄLL kommentar – den var allvarlig. Du skriver rysligt bra. Fast rysligt på ett bra sätt, såklart. 🙂

    1. Krönikören

      Okej. Tack. Fast jag tycker det är snällt av dig att tala om det. Okej? 😉

  15. Man måste nog brinna för det man gör för att komma ngn stans,
    skrattade gott åt ”svälj inte”
    ha de Fia

  16. Intressant att läsa men nu måste jag gå mot strömmen och säja att jag inte alls verkar gilla henne.
    Fast jag vet inte så mycket om henne så jag ska egentligen INTE ha någon åsikt. Men det är någonting med det där att INTE föstå att folk tappar sugen och ”hur svårt kan det vara”. Ja du, det KAN vara jäkligt svårt 🙁

    Hälsningar
    Yohanna som går mot strömmen men i alla fall tycker om det DU skriver 😉

  17. murvelinas hörna

    Äh sä braaa, kul att du får publicera dig. Det gäller att hitta intressanta objekt.
    Men ibland när man har något så stjäls idén av redaktionspersonal. Hemskt! Fint att läsa ditt rep. känner igen i ditt skrivande, mitt eget skriveri (sätt att tolka) på min tidning. Roliga episoder, färg och fin form, bra speglat.,

    1. Krönikören

      Tack Murvelina! Du ska veta att dina ord ligger högt i kurs, eftersom du är en äkta murvel. Glad glad!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.