Det kom ett mejl med en inbjudan till en ”kväll inom beröring och närhet” på yogacentret där jag har gått. Nyfiken läste jag vidare:

”Välkommen till en kväll inom sensuell beröring och tantriskt lugn. En avkoppling från vardagen och ett tillfälle att komma lite närmare sig själv. Vi möter oss själva, varandra och det som finns under ytan, bortom alla fasader. Vad vet dina händer om hur du och andras kroppar vill bli berörda?”

När jag hade läst så långt visste jag inte om jag skulle börja rodna eller om jag bara var larvig. Hur tänkte dom, skulle mina händer… på mig eller… på de andra? Bäst att läsa vidare:

”Hur mycket vågar du njuta och hur närvarande vågar du vara? En kväll med tantrisk fokus, yogiskt lugn och kärleksfull atmosfär.”

Ähum. Tolkningarna blev många, kan jag säga, tills jag beslutade mig för att jag nog läste in något i texten som inte alls var menat, det var antagligen bara en lite mjukare yoga. Typ.

Sen kom lite fakta om tid och plats. Hoppsan. Fyra timmar! Aha. Det skulle bli mat också.

Och till sist den lilla avslutande knorren: ”Workshopen är öppen för alla och du behöver inte ha en partner.”

Behöver inte ha en partner?! Eeeh. Tror minsann att jag rodnade en aning. Säkert är att jag aldrig kommer att betrakta yogamadrasserna och de förtäckta fönstrena på samma sätt efter detta.