Det är bara att inse – vänstern har blivit arbetslös. Kanske lika bra det, det blir enklare så. Eller rättare sagt: Det borde bli enklare så.
Men gamla vanor dör inte så lätt, nähädu. Vänstern gillar inte att vara utanför. Därför lägger den sig i med jämna mellanrum och utan förvarning. Speciellt när högern minst anar det, då bara vräker den sig in och tar plats, försöker ta över, ta tillbaka sina gamla domäner.
Genast blir det förvirring. Vem ska göra vad? Och när?
– Vad gör du här? Du bara bromsar upp saker och ting, fräser högern och blir lite grinig, knuffar till vänstern och försöker återta sin plats.
– Men jag vill vara med! skanderar vänstern och fortsätter slåss för vad den tycker är sin rätt och därmed blir faran uppenbar.
Och så där kan de hålla på. Som de allra flesta vet blir det lätt rörigt och förvirrat när flera ska vara med och bestämma, flera som har noll koll på det demokratiska tillvägagångssättet.
Ungefär som Stopp! och Kör! samtidigt.
Ja, så kan det vara att för första gången i sitt vuxna liv plötsligt köra automatlåda.
Vadå? Vad trodde du att jag pratade om?