Efter en konstig morgon, när jag lärde mig att ett fett hår fullt med frisyrgockor inte blir snyggare när det blir plattat – utan snarare liknar en nylonmössa – bestämde jag mig för att äntligen avsluta ett bankärende. Efter lunch åkte därför jag och min stela nylonmössa till centrum och bankerna. Jag hatar banker. Men jag hade åtminstone gott om tid.
Bara tre före på banken. Gott om tid. Åh vilken tid det tar! Men gott om tid. Kassören tyckte jag skulle gå till en annan bank eftersom jag inte var kund där. Jaha. Men gott om tid, inga problem, sparar en hundring på så sätt.
Passerar bokhandeln. Om jag skulle passa på att… När jag nu ändå är här. Och har så gott om tid. Jomen självklart. En födelsedagspresent till sonen, kalasinbjudningskort och så passade jag på att få frågan utredd om en av mina gamla favoriters nya böcker. Aha, han översätts inte längre. Ska jag ta en på engelska då? Hmmm. I så fall, vilken? Sen barnen kom och jag läser mest på nätterna har jag blivit lat och vill läsa på svenska. Men på semestern då? Okej! Jag slår till. Nöjd och belåten stegar jag ut från böckernas förtrollade värld, ser en klocka: 15:02.
Äää näää. Men inte stänger väl bankerna fortfarande klockan 15? Även de har väl hängt med i tiden? Jo men, de MÅSTE de ju ha gjort?!
Jag kan berätta att bankerna INTE har följt med i utvecklingen.
Då får jag väl handla mat då. Nähäpp. Inköpslistan ligger hemma. Ha! Stackars mig, då hinner jag titta in i den ny klädbutiken, som såg ut som om den var gjord för mig med färgglada, oregelbundet mönstrade kläder i precis min smak. Och så har jag ju så gott om tid, hinner till och med prova också.
Svetten klibbar, klockan tickar, kläderna sitter som en blodtrycksmanschett. Och med nylonmössan ovanpå ser jag ut som min värsta mardröm.
Fan, jag måste ju hem och lämna bilen och GÅ och hämta knoddarna. De cyklade ju i morse.
*>&%¤#” Vem var det som knystade något om gott om tid?!
Lämna ett svar