Jag gillar inte fötter. En köttklump som avslutar benet med, i de flesta fall, fem knöliga utväxter längst fram. Långa tånaglar är värre än den mest skrämmande rysare och framkallar kräksjuka hur lätt som helst. Jag vet att det finns de som gillar fötter – men jag förstår dem inte. Lika lite som jag förstår tandläkare.
Okej. Bebisfötter är gosiga i kvadrat. Barnens fötter är rätt så goa. Men vuxenfötter? Nej tack.
Just nu ser mina fötter ut som hej kom och hjälp mig. Värre än vanligt alltså. Trots en rundsmörjning varje kväll. Så nu funderar jag på att använda en present som jag fått, en Smartbox, till en fotbehandling.
Då infinner sig frågan om man ska göra med fötterna som med till exempel tänderna? För man fixar ju tänderna och gnuggar och gnider med tandtråden så att det nästan slår gnistor precis innan man ska till tandläkaren. Och man är väl aldrig så noga med duschen och sedan går lite bredbent för att inte bli svettig som före gynekologbesöket.
Men å ena sidan känns det ju rätt onödigt att fila och ha sig innan man går dit. Å andra sidan är det ju snudd på lite skämmigt att ens visa sina förfördelade köttklumpar.
Inte min fot.
Vilka problem jag har (ironi kära läsare, ironi).
Lämna ett svar