Vuxna säger: ”Hon är fyra, ska fylla fem”.
Det är förvisso rätt sällsynt att man hoppar över ett år, så det borde vara självklart. För inte ska hon fylla sex. Eller jo, det ska hon förhoppningsvis fast nästa gång hon fyller. Och tre har hon redan fyllt.
Kidsen säger: ”Jag är tolv, ska fylla tretton”.
Ska vi då utbrista: ”Va?! Ska du fylla TRETTON?! Det kan bara inte vara sant! Du måste vara unik.
Mäh.
Sen finns det de som börjar prata ålder i omvägar. Men det är när man har blivit äldre. ”Jag är sjuttiotalist” betyder ”Jag är just nu i en fyrtioårskris och säg för Guds skull ingenting för då börjar jag hetsgråta/hetsbanta/hetsäta choklad/hetsträna/hetsförverkliga mig själv.
Och då drar man gärna bort något år. Eller varför inte flera.
Lämna ett svar