Igår var jag på IKEA. Själv. Ja, jag var inte direkt ensam där, men ingen i familjen var med. Så skönt, att få gå omkring i min takt, titta på det jag ville titta på och skippa det andra. Som att helt plötsligt älga sig fram bland alla stoppklossar med ett akutnödigt barn i ena handen, som absolut inte var kissnödig tre och och halv minut tidigare. Det slapp jag alltså och saknade det inte en sekund.
Det var när jag stod i kassakön som det otroliga hände. Håll i er nu.
En hel familj gick igenom kassorna. Bara passerade. Utan att ha handlat något. Förstår du?
Nej, jag förstår om du inte förstår. Jag fattade inte heller. Eftersom det faktiskt är omöjligt att gå igenom IKEA utan att inte ens få med sig ett paket ljus för 9 kronor eller två Sommarvind för 39 kronor. Inte ens en Bertil för en femma. Eller heter han Torsten?
Lätt chockad och en aning bragd ut fattningen stirrade jag alltså på familjen. Två vuxna och två barn i 8-10-årsåldern. Såg förvillande vanliga ut.
Helt otroligt.
Så kom jag på det. Eftersom det faktiskt är i strid med rådande mänskliga lagar att låta bli att handla när man väl är där (om det inte är mastodontköer, vilket det inte var) så måste det ligga något lurt bakom det hela.
Det finns bara en slutsats: De måste ha varit snattare.
Lämna ett svar