I måndagens Metro kunde man läsa att allt färre svenskar är väldigt lyckliga, enligt en undersökning från Metropolitan Panel. Vi svenskar är också världens största egoister – 70 procent anser att vi finns på jorden för att ta hand om oss själva istället för att hjälpa andra, om vi var tvungna att välja. Folk i fattiga länder som exempelvis Mexico och Chile är mycket lyckligare än vi och i Chile anser 70 procent att de finns till för att hjälpa varandra.
Visst får man en tankeställare av det?
Apropå egoism så berättade en gammal jobbarkompis, Peter, följande historia när vi åt lunch förra veckan:
Han körde på en bro över E18 när bilen framför plötsligt tvärnitar. Peter hinner stanna, men blir tvärförbannad och kastar sig ut ur sin bil och fram till gubben framför. Som har kört på en liten pojke. Peter säger åt gubben att ringa ambulans, tittar till pojken, springer till sin bil och hämtar filtar som han försiktigt, försiktigt stoppar om pojken med – allt för att inte rubba huvud eller nacke med tanke på eventuella ryggradsskador.
Bakom bilarna har det bildats kö, förstås. En karl kliver fram till Peter som samtidigt som han pratar med mamman, just lägger på pojken sista filten, och säger:
”Ser bra ut. Då kan du ju ta och flytta undan honom nu så att vi kan köra förbi.”
Här var det nära att ske ett mord, berättade Peter. Men han fann sig, klev fram till karl, blängde honom i ögonen nära nära och sa:
”Nej. Man jag kan ta och slänga ner dig på motorvägen.”
Och karlfan dröp av.
Men hur kan man? Tydligen var den karln både egoist och dum i huvudet. Gissningsvis inte så värst lycklig heller.
Lämna ett svar