Alla 2-dagar, alltså fastedagen i 5:2-dieten, går inte av bara farten. Nej. Hemskt mycket nej.
En del kärvar, stretar emot, gör huvudet tungt och magen högljudd. Då kan det komma tankar som: Men jag kan hålla mig vaken till 00:01 och ta mig en macka. Eller en skål chips. Chips är gott. En julvört med örtpastej och smörgåsgurka och ett glas mjölk är också gott.
Vadå? Jag dricker väl aldrig mjölk?
Just då känns tankarna väldigt normala och kloka på något märkligt vis. Måste vara näringsbristen som slår ut känslan för vad som kallas normalt. Och vi kan väl enas om att de inte passar in i kategorin klokt.
Det är snarare ”Vem fan slängde in min skalle under en hylla? Och gick därifrån, glatt hummande på en hurtfrisk trudelutt”.
Lämna ett svar